My Magcon Boy With Blue Eyes

kapitel 5

Andreas position
när vi hade ätit frukost alltså räster från i går så gick Nash iväg. han värkande ledsen, viket inte är så konstigt jag dissade honom. jag gick runt i kvarteret och hittade Nash sittandes på trottoaren. jag suckade och gick och satte mig bredvid honom. han tittade först på mig sen ner igen.
"har det hänt något?" han ryckte på axlarna och sa: ja jag trodde det.
"vad menar du?" han gav mig en uppenbar blick.
"Jag trodde det var något mellan oss."
"ja det är det också" han kollade upp på mig.
"ja en stor tegel vägg!" han reste sig upp och gick. där satt jag dissad kvar.
jag reste mig upp och borstade av min rumpa och gick tillbaka. Nash var redan där. han kollade på mig sen tittade han mot Cameron igen. Jess kom joggande till mig.
"Har det hänt något mellan dig och Nash?"
"ja det är en tegel vägg mellan oss!" hon kollade konstigt på mig.
"va??"
"han försökte kyssa mig men jag dissade honom så nu är han sur på mig."
"men varför dissade du honom då??"
"jag faller inte för badboys!"
"Tyvärr har du fallit för denna!" jag gav hon en frågande blick. hon suckade grep tag i min arm och drog mig till stugan.
"Du måste ju snacka med honom, säg att du bara vill va vänner"
"Men det är just det jag vet ju inte om jag vill ha ett förhållande eller inte" hon suckade.
"jag kommer aldrig falla för badboys löftet bröts ju snabbt." Skrattade hon. Jag slog till henne och sen gick vi ut igen.
Cameron kom.
"Tja" han log mot Jess.
Hon nickade.
"Kan jag få prata med dig??" Frågade han Jess.  Hon nickade och dem gick bort en bit. Jag gick till Nash. Han suckade när han såg mig.
"Jag vill inte ha en tegel vägg i mellan oss" han tittade upp och började skratta. Jag kollade förvånat på honom. Han hämtade andan och sa: det vill inte jag häller. Jag log och kramade om honom. Han kramade förstås tillbaka. Det vibrerade på min rumpa. Jag hade mobilen i bakfickan och någon ringde. Jag tog upp den snabbt och svarade.
(J=jag ril=random i luren)
J: Hallå det är andrea.
Ril: hej det gäller din pappa!
J: mår han bra??
Ril: nej han har druckit för mycket så han har fått en hjärtinfarkt.
J: lever han??
Ril: tyvärr inte. Ha en fårtsatt trevlig dag!! Hon klickade och jag sjönk ner på en stubbe.
Nash satte sig bredvid mig och klappade mig på ryggen.
"Vem var det?"
"Pappa..." Snyftade jag.
"mår han bra?" jag skakade på huvudet.
"Han är död!!!" han kramade om mig ännu hårdare.

när jag kommit hem så var det poliser och ambulans där. en polis sa att jag skulle packa alla mina grejer och spara det jag ville han som minne från pappa. jag ville inte ha något minne. jag fick följa med en polis till polisstationen. där satt jag i typ 2 timmar för att hitta ett nytt hem. allt gick så snabbt jag kan inte fatta det. nu kommer jag få bo hos en foster familj som tror att jag är 3 år!! jag grät inte så mycket. det var mer en befrielse fast jag fick ångest för jag tänkte så! jag har inga släktingar kvar så det är bara jag som finns kvar i min "Familj".  nu hade dem hittat en familj. en mamma en pappa en store bror och en lilla syster. dem bor två kilometer från Nash. där hade jag tur i alla fall.
Flytten
jag hade allt och jag skulle nu möta min "nya" familj. visst jag var lite nervös men....
när jag klev ur taxin så stod mamma: lene pappa: Chad bror: kian och syster: Miranda. jag gick fram och hälsade på alla dem visade mitt rum och i resten av huset. det var gigantiskt mitt rum också.

jag satt inne på mitt rum och packade upp lite grejer. det knackade på dörren. in kom kian. om jag ska vara ärlig så är han rätt snygg. han är lång och smal. han har ganska långt brunt hår. bruna ögon och ett litet är vid ögat. han satte sig på golvet bredvid mig.
"min pappa dog också" sa han.
"vad hände??"
"han dog i en bil olycka, och mamma kunde inte ta hand om mig själv så jag fick flytta hitt. du då??"
"min mamma blev sjuk och dog, min pappa dörjade dricka." jag drog upp min tröja så man kunde se mina sår.
"sen blev jag mobbad, pappa började slå mig, sen så fick jag ett telefon samtal om att han hade dött."
jag kände en tår trilla ner från mina ögon. jag torkade bort den direkt. han satte sig närmre och kramade om mig.
"okej jag tycker vi borde presentera oss." jag nickade.
"jag heter kian och är 19 år, när jag var liten var jag inte så omtyckt men nu är typ allt normalt. jag trivs i denna familjen. på fritiden spelar jag amerikanskfotboll och jag tycker om att vara med mina kompisar. din tur"
"jag heter andrea. jag har alltid varit mobbad. jag har försökt ta livet av mig många gånger, men när en kille hjälpte mig så förnedrades allt, jag fick bo hos honom. sen dog pappa och nu är jag här. jag spelade tennis innan och jag tycker om att va med min bästa vän Jess. sen brukar Cameron och Nash hänga på, Nash var han som hjälpte mig, och Cameron var han som mobbade mig. men nu är vi vänner."
kian satt och gapade.
"ganska komplicerat liv." skrattade han. jag log.
"spelar du inte tennis längre?"
"nej pappa betalade aldrig medlems avgiften sen blev jag kickad." han började skratta och jag också.
"säg till lene att du vill börja på tennis"
"sure, men jag tror att jag kan glömma den klubben jag var medlem i innan." han började gapskratta och jag hängde på. kian är den bror jag aldrig fick...
Vet att andra och kian har varit tsm irl men och