Kapitel 5.

66 2 1
                                    

Noels perspektiv:

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag gick tyst efter Sam och såg på alla bilder som fanns på väggarna innan han gick åt vänster när vi var uppe och öppnade en dörr, jag gick in och log smått mot honom men han tittade snabbt bort och jag blev lite sårad. Såg mig snabbt om i rummet innan jag vände mig mot honom och log.

"Häftigt rum!" Säger jag och stoppar ner händerna i fickorna och han nickar bara så jag lutar mig försiktigt mot väggen och stirrar på honom och försöker möta hans blick men han ser bara ut genom fönstret som finns i rummet. Jag ser på hans ansiktsdrag och kan inte hjälpa utan ler generat och ser ner i golvet.

"Du är inte så pratsam?" Säger jag försiktigt och ser upp på honom.

"Ne.." Säger han och sätter sig på en stol som fanns i rummet och till slut möter jag hans blick och ler generat och känner hur hjärtat dunkar snabbare.

"Okej.. Så, vad gör du här när du inte är ute?" Säger jag försiktigt och känner hur kinderna hettar. Han rycker på axlarna.

"Jag brukar oftast läsa serietidningar.." Han pekar på en korg full med gamla tidningar och jag nickar och går ett steg närmre honom.

"Coolt!" Säger jag och ler större.

"Vilken är din favorit?" Undrar jag sedan och går närmre honom.

"Kalle Anka.." Säger han och stirrar ut genom fönstret och lutar sin arm mot armstödet.

"Okej.. Jag tror min är Bamse." Skrattar nervöst och står framför honom nu och känner hur mitt hjärta dunkar vilt och försöker att dölja min rodnad.

"Är du hungrig?" Frågar han och reser sig så jag måste backa ett steg och möter hans blick igen. Nickar generat och drar ett djupt andetag innan jag går det sista steget och känner hur våra läppar möts men blir snabbt bort knuffad och jag ser på honom. Hans lugg hänger över ansiktet och hjärtat dunkar så hårt så att jag inte kan uppfatta vad han säger.

"Gå.." Säger han igen och jag springer snabbt ut från rummet, nerför trapporna och sedan ut från huset med Birgittas frågande blickar efter mig.
Hur dum kunde jag vara som kysser någon jag precis träffat?! Inte för att det var första gången jag sett honom.. Men att kyssa honom! Jag känner hur kinderna hettar och jag stannar inte förrän jag är hemma och slänger mig på min säng och andas häftigt med fortfarande röda kinder.

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------  

Kärlek Och SvekDonde viven las historias. Descúbrelo ahora