Kärlek Och Svek

Kapitel 6.

Sams perspektiv:

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag stod kvar med blossande röda kinder och står fortfarande med tankarna virvlande och även om han gått kan jag fortfarande känna känslan när våra läppar möttes och jag är som i chock.. Varför gjorde han så? Gillar han mig eller? Och är jag bög?!
Tankarna bara snurrade så jag var tvungen att sätta mig ner igen och kommer tillbaka till den riktiga världen när jag hör magen kurra och går sakta nerför trappen och möter min mammas frågande blick.

"Vad hände med Noel?" Frågade hon och jag ryckte nonchalant på axlarna och fortsatte mot kylen och öppnade den.

"Han såg väldigt.. Hur kan man säga.. generad ut?" Jag visste att hon försökte få fram vad som egentligen hade hänt och tar fram mjölk och sedan ett glas.

"Nå?" Hör jag henne säga och jag suckar och häller upp mjölken i glaset.

"Alltså.. Han.." Börjar jag och försöker att inte rodna men misslyckas.

"Han kysste mig.." Säger jag och hon drar efter andan och säger inget mer så jag går upp på rummet igen med en kaka i munnen och mjölken i ett stadigt grepp i högra handen.

"Är det något vet du var jag finns.." Säger jag och går snabbt upp på rummet och sätter mig på sängen och äter upp kakan och suckar sedan.

Nästa dag när jag går mot skolan kan jag se Noel en bit bort men känner inte för att gå fram och prata med honom efter gårdagen så stirrar ner på asfalten och suckar. När jag kommit fram till skolan känner jag hur alla ger mig kalla och hatiska blickar och försöker ignorera det.

Vid lunch sätter jag mig vid ett tomt bort vid ett hörn och äter i tystnad när några killar kommer fram till mig och ser att det är Kevin och dem så ler mot dem.

"Hej killar!" Säger jag och vinkar lätt och dem flinar elakt mot mig så jag drar sakta ner handen igen och lägger den i knät.

"Du vet väl att du är ful?!" Säger Simon och jag ser ner i min talrik.

"Och att ingen skulle någonsin vela vara kompis med dig.." Jag hör snabba steg och sedan en duns på marken så jag ser snabbt upp och märker att Noel har slagit till Simon och ser chockat på honom.

"Han har visst en vän!" Säger han och ler mot mig innan han vänder blicken mot Simon igen.

"Och jag är inte rädd för att vara det som ni är!" Jag ser hur dem skrämt springer iväg och fnissar lite innan Noel sätter sig bredvid mig.

"Är du okej?" Frågar han och jag nickar sakta och petar med gaffeln i maten.

"Lyssna inte på dem! Dem är bara en bunt idioter!" Morrar det sista men slutar inte att le mot mig så jag ler tillbaka.

"Tack.." Säger jag och reser mig upp och han följer efter mig och gripter tag i min tröja.

"Jo.. Uhm.. Det som hände igår.." Jag vänder mig om och ser hur han rodnar och biter mig i läppen och märker att allas blickar är riktade mot oss.

"Jag ångrar det inte.." Ler större mot mig och jag kan känna hur kinderna hettar till.

"V.. Va?" Får jag bara ur mig och är nära att tappa tallriken om det inte var för att Noel snabbt tagit den ifrån mig.

"Ja.." Han går närmre mig och håller om min midja och lutar sin panna mot min och ser in i mina ögon. Jag sväljer svagt och känner hur hjärtat bankar vilt innan jag känner hur hans läppar möter mina. Igen. Jag hör ett sus genom matsalen och sedan börjar dem applådera. Jag står som förstelnad och vet inte vad jag ska göra tills Noel backar undan och ler generat mot mig och jag öppnar munnen men stänger den lika snabbt igen och ser ner i marken. Hör hur han skrattar och drar med mig ut från matsalen.

"Vad hände precis..?" Tänker jag och blir iväg dragen.

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------