Kärlek Och Svek

Kapitel 10.

Noel's perspektiv:

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag hörde hur klockan segt tickade sig fram. Minut efter minut. Timme efter timme. Jag låg och tänkte på vad dem hade gjort och skulle göra mot Sam och jag visste vad som skulle hända om han lyckades rymma och ryste vid tanken.

"Nej! Han hade ingen chans att rymma... Dem är specialister på vad dem gör, ingen har någonsin tagit sig levande från dem!"

Försökte jag inbilla mig men baktanken låg ändå där som ett flöte ute på öppna havet, men tänk om? Jag ruskade på huvudet och satte mig upp i sängen och stirrade mot borde där högen med pengar låg som hade jag hade fått, exakt niohundra kronor hade jag fått, inte illa om man tänkte efter men så fanns baktanken... Jag reste mig, tog pengarna och gick ut från huset och började gå runt lite i kvarteret och tankarna for direkt till Sam och försöker desperat att få bort tankarna.

"Han är död för dig! Om han överlever kommer han aldrig vela se dig igen och.. Du kommer hamna på ungdomsvården om han tjallar!"

Jag suckar och går mot Donken för att ta något att äta, sätter mig vid ett fönster och tuggar tyst i mig mina pommes och slutar tvärt när jag inser vad jag satt mig och känner hur klumpen blir större. Vad hade jag gjort? Jag reste mig hastigt och sprang ut från Donken och drog upp min mobil och ringde ett nummer.

"Snälla.. Svara!"

När ingen svarade svor jag tyst och sprang vidare mot mitt hus och rusade in på rummet och kastade mig i sängen av vrede.

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

~Förlåt för kort del men kunde inte komma på mer inom Noels perspektiv men kommer solklart skriva mer på nästa del!