Vi är samma sak | o.r

åtta.

"Jag måste hem nu" suckar jag och ser upp från mobiltelefonen i min hand. Andreas sms lyser upp skärmen med orden "vart är du". Han är orolig.
Omar ser även han upp från sin mobil och istället söker han ögonkontakt genom det skuggade glaset som täcker mitt öga. Han suckar tyst, det var förmodligen inte meningen att jag skulle höra det.

Jag reser mig upp och ser nu ner på hans fina ansikte där han sitter i soffan.
"Men vi ses väl på avslutningen?" undrar han och nu är det min tur att sucka.
"Omar, jag är ledsen" är det ända jag får fram innan jag lämnar det stora huset.

***

"Och var fan har du varit Juliette Leonora Levandowski?" utbrister Andreas surt när jag kommer innan för dörren.
"En kompis" försöker jag men hans ansiktsuttryck säger att han inte tror mig.

"Jag vet väl mycket väl att du inte har någon jävla kompis, vart fan har du hållit hus?" skriker han upprört innan han inser vad han har sagt. Hans händer åker snabbt upp mot hans mun och jag ser mycket väl att han ångrar sig. Men det är redan försent då, jag är redan påväg upp på mitt rum för att låsa in mig. Hur kunde han?

---
Hon lever! Haha ja faktiskt:D

Skulle vara super kul om ni ville läsa min nya bok!
'Ask.fm | foscar' heter den😘
Pussssss