Vi är samma sak | o.r

fem.

"V-värst vad du frågar mycket" konstaterar han. "Men det har du faktiskt inte med att göra" sa han sen och startade sin dator.
Något var lurt. Hur hade hans mamma dött? Han ville dölja det. Tänk om det är jag som dödat henne?
💭✋💭✋💭✋💭✋💭✋💭✋💭

•Omar's POV•

Vafan!? Hur kan hon veta? Eller hon kanske inte vet, men hon verkar iallafall misstänka något.
Det är absolut inte mitt fel att min mamma är död, eller, kanske lite.
Men det är ju inte precis som att jag vill gå runt och döda folk!
Det bara är så, jag kan inte ändra på det. Sjukdom eller förbannelse så måste jag vilket fall lyda rösterna i mitt huvud.

D/n såg ut att fundera på något, fan, hon vet säkert. Jag funderar på att läsa hennes tankar men jag vet inte riktigt om jag vill göra det igen, sist jag gjorde det så gjorde det så jävla ont i flera dagar och jag kunde inte få ut meningen som jag läst ur huvudet.

Kom igen Omar, så illa kan det väl inte ha gjort, nu kör vi!

Jag slutet mina ögon och tänker så lite som möjligt hörseln stängs av och jag öppnar ögonen. Strängt kollar jag in i hennes ögon.

"...dödade hans mamma?! Nej asså, nej D/n nu lugnar du dig! Shit, jag kommer väl ihåg vilka jag dödat eller? Tommy, mamma, pappa, Jasse, snuten utanför ICA, fast nä, det räknas inte ju, jag kunde ju inte erkänna mord! Okej jag ger upp, jag kommer inte ens ihåg hälften.
Vänta varför kollar Omar konstigt på mig. Är han arg? Han svarar ju inte!"

"OMAR!" Skriker D/n. Ögonen bränner av det plötsliga ljuset som nått ögonen och öronen ömmar av hennes kraftiga skrik. Huvudet börjar pumpa. Fan jag skulle aldrig ha gjort det!

"Aaaahj" kvider jag utan avsikt. Hon kollar chockat på mig.
"Förlåt för att jag skrek men du såg jävligt farlig ut" ursäktar hon. Fan, glömde att mina ögon blir klarblåa när jag läser tankar.

Huvudvärken blir starkare och jag kan inget annat än att skrika rakt ut.

•D/n's perspektiv•

"Aaaahj" kvider Omar. Oj skrek jag så högt? Inte mitt fel ju, hans ögon blev blå. BLÅ! Fett läskigt jämfört med hans bruna snälla ögon.

Nyss hade jag känt mig så utforskad och iakttagen. Som att någon annan var i mitt huvud och hörde vad jag tänkte.

"Förlåt för att jag skrek men du såg jävligt farlig ut" förklarar jag och nickar.
Omar ser ut att plågas, som att han har riktigt ont.
Han kniper igen ögonen och skriker rakt ut.

"AAAAAAAAAHHHHH" skriker han. Herregud vad händer?!
Det ser nästan ut som att någon knuffar honom så att han ramlar ner med huvudet på kudden.

"Omar, vad händer?!" Försöker jag, men det är omöjligt att överrösta hans skrik.
🐷👏🐷😳👏😳👏😳👏😳💗
Vad tror ni händer?
Kommentera😘😘
STAY FLUFFY🐑🌀 ~Thelma💗💭