Två trappor upp

Kapitel 11

Jag vaknade motvilligt av mitt alarm på måndagen. Utanpå mitt täcke var det iskallt och jag grävde mig ännu längre ner i sängen. Jag ville absolut inte stiga upp, än värre gå till skolan. Jag kom att tänka på Arvid - vi var ju tillsammans nu. Men snart var det inte honom jag hade i mina tankar, utan Adam. Jag skakade av mig dem. Jag kunde inte tänka på Adam, jag fick inte tänka på Adam. Han var Linns och dessutom hade jag en pojkvän. Jag log åt tanken.

Jag svor åt mig själv medan jag steg upp ur sängen. Jag gick fram till min garderob och grävde ut ett par blå jeans och en vit- och svartrandig långärmad. Jag drog av mig den stora t-shirten jag sovit i och tittade snabbt in i helkropps spegeln som hängde på garderobsdörren. Min blick fastnade på min halvnakna kropp som endast var klätt i trosor. Jag la handen på min axel och kunde inte undgå att undra hur det skulle kännas om det egentligen var Adams. Jag upptäckte mig själv och gav mig själv en sur blick. Nej, sluta.

Fullt påklädd gick jag ut till köket där jag snabbt pressade i mig en torr macka med smör och skinka på.

"Mamma" sa Ludvig som satt och stirrade på mig.

"Mh?" hon knappade som vanligt på sin laptop.

"Jag vill osså ha en macka" han tittade fortfarande med sina stora, bruna ögon på mig.

"Mm" sa hon, utan att släppa en blick från datorn. Jag suckade och reste mig upp. Eftersom att jag om tio minuter skulle vara utanför dörren för att hinna till skolan så fixade jag snabbt till en macka åt honom. Jag ställde tallriken framför honom på bordet och log stort innan han snabbt tog upp mackan och åt av den.

"Vad säger man Ludde?" frågade Erik som tittade upp från tidningen.

"Tack" sa Ludvig och tittade upp på mig. Han log med hela ansiktet. Jag log, rufsade slött om hans hår och gick bort mot badrummet där jag borstade tänderna. Sedan satte jag på mig min skinnjacka och hängde en vinröd halsduk om min hals. När jag snörat på mina skor och hängt min väska på axeln trampade jag ut i trapphuset. Bortsett från mina fotsteg så var det alldeles tyst i trapphuset.

*

"Gud vad kul!" sa Elin entusiastiskt. Jag log åt henne, för jag var verkligen inte på prathumör.

"Ja, nu är det bara du och jag Elin, sen kan vi ha trippeldate" sa Linn som satt bredvid mig.

"Snarare bara jag. Du får ju vem du än pekar på" sa Elin och tittade sig omkring i klassrummet. Jag satt tyst och ritade på bordet.

"Äh, skärp dig" sa Linn, även fast hon vet att det är sant.

"Hur gåre med Adam?" jag stelnar till. Hur vet Elin att jag träffat Adam?

"Det går bra" sa Linn och jag slappnade av. Hon gav oss båda en hemlighetsfull blick. Ja, om jag nu ska vinna vadet så måste det bli bra.

"Kom igen nu tjejer, sätt er i era grupper!" ropar Hasse på oss. Linn reser sig upp direkt och jag tittar bort mot Adam. Han möter min blick i någon sekund innan han tittar upp på Linn som ställt sig bredvid honom. Jag vänder mig mot Elin igen, och hon tittar på mig utforskande.

"Har det hänt något? Du är så tyst"

"Nä, det är bra" svarade jag och tittade en sista gång bort mot Adam, sedan började vi arbeta.

Efter lunchen satt jag, Linn, Elin, Oscar och David vid ett bord i korridoren. Linn satt och fjantade sig som vanligt med killarna medan Elin tittade osäkert på dem, men la ofta en syl i vädret. Jag tittade ut på skolgården. Det var alldeles mulet ute och knappt ingen var på skolgården. Men vart var Adam egentligen?