Två trappor upp

Kapitel 21

Fast jag var övertygad om att jag inte tänkte gå på balen hade Linn tvingat med mig att köpa en klänning i alla fall. I värsta fall kunde jag ju bara lämna tillbaka den, det är ju tio dagars öppet köp. Men jag var ganska säker på att Linn aldrig skulle kunna låta mig att inte gå. 

Jag satt uttråkat på bussen och väntade på att vi skulle komma till den station både Linn och Elin skulle komma på, på. De bodde i samma område.

Jag bet mig i läppen och drog naglarna längs min överläpp samtidigt som min blick hoppade fram och tillbaka mellan olika saker utanför fönstret. Jessica hade blivit galen när hon sett mitt ansikte dagen innan. Jag hade sagt att jag ramlat i trappen istället för att jag hade blivit slagen av Adam, för då hade mamma säkert gått upp och skällt på honom och hans föräldrar. Eller ännu värre, polisanmält det hela. Hon var överskyddande på det sättet, men hon hade trott mig ändå, fast hon såg på mig med en tvivlande blick.

"Hej!" sa Linn helt plötsligt, jag hade inte ens märkt att hon kommit på bussen. Bakom henne stod Elin med ett leende, och tillslut satte de sig på ett varsitt säte av de tre som fanns kvar på fyrplatserna jag hade paxat.

"Hej" sa jag och log. Linn och Elin visste fortfarande inte att jag hade gjort slut med Arvid dagen innan, och jag planerade på att inte säga något heller.

"Jag längtar tills på fredag, det ska bli så kul! Och alla förberedelser är klara och det enda vi behöver göra är att förbereda gympasalen!" sa Linn glatt samtidigt som hon rotade runt i sin handväska efter ett läppglans.

"Jag med, Oscar har till och med hyrt en kostym!" sa Elin med ett stort leende.

"Ja, Adam med. Har Arvid hittat någon?" frågade Linn. Ärligt talat visste jag inte, och det spelade heller inte så stor roll.

"Umm... jag tror det" sa jag och drog en hand igenom håret. Linn log, och sen vart vi tysta till bussen tillslut nådde vår destination och vi steg av.

"Vart ska vi då?" frågade Elin så fort vi stigit in i värmen i köpcentret. För flera veckor sen hade snön börjat falla och det var kallt som attans. Jag hade aldrig varit ett så stort fan av kyla, även om jag gillade tanken av att det skulle vara kallt och snöigt ute medans jag satt inne invirad i en filt med massa ljus och te!

"Tiff's tycker jag. Senast jag och Hanna kolla hade de så fina klänningar där!" sa Linn och jag instämde. Klänningen jag hade haft på min och Arvids första dejt var fin, det var den.

Så vi tog oss igenom lördagsruschen och in i tiff's för att titta efter en balklänning. Linn hittade något nästan direkt, medan jag och Elin fick nästan lyfta på varenda klädesplagg för att hitta en passande klänning. Jag gick mellan hyllorna av kläder och alla klädhängare. Rött, rosa, svart, blått, brunt.. Allt fanns, men vart fanns min klänning? Jag suckade irriterat och lyfte blicken för att säga något till Linn men möttes istället av en lång, slank svart klänning. Fast jag innan inte ens velat gå på balen, så fick den här klänningen mig att vilja gå bara för att jag skulle få ha den på mig.

"Min!" ropade jag högt utan att tänka mig för. Jag sprang fram till provdockan och tog snabbt tag i klänningens kjol. Längre bort kunde jag se en flicka vid 25-års åldern titta konstigt på mig, men jag brydde mig inte. Jag hade hittat den bästa klänningen! Linns lilla trasa var inget i jämförelse med denna. Linn kom fram till mig med ett höjt ögonbryn och tittade skeptiskt på klänningen jag höll i.

"Den där Hanna? Det är en bal, ingen begravning." sa hon spydigt och jag ville slå till henne direkt. Bara för att hennes var ljusrosa.

"Den är perfekt" väste jag käkarna ihopklämda. Hon tittade på mig.