Varför du? | foscar

Kapitel 6

Oscars POV

När bussen stannade bredvid en liten klunga röda stugor började alla rusa ut. Till en början hade jag gett upp hoppet om att ta mig ur bussen helskinnad, men det hade ju sina fördelar att sitta bredvid Felix.

"Flytta på dig för i helvete!" röt han åt Alexander som stod och såg livrädd ut mitt i bussen.

Jag skyndade mig att följa efter Felix innan luckan som han hade skapat fylldes igen. På vägen gav jag Alexander en ursäktande blick.

När vi hade kommit ut från bussen började alla springa mot stugorna, men Karin ropade tillbaks alla.

"Ni får inte välja stuga än. Först måste Einar gå igenom reglerna."

Alla suckade men ställde sig lydigt framför Einar. Till och med Felix.

"Ja, först och främst vill jag säga att det är roligt att ha så fina ungdomar här! Sedan så måste ni veta var ni kan få tag i mig om det skulle hända något..."

Einar fortsatte prata, men jag lyssnade inte. Istället tittade jag runt på mina klasskompisar. Endast ett fåtal hade fortfarande blicken riktad mot Einar. De andra höll på med sina mobiler eller viskade med varandra. Plötsligt måste Einar ha blivit klar, för som genom ett trollslag hade alla satt fart mot stugorna.

"Eyy, Enestad! Skynda lite va!"

Felix kutade i förväg. Jag förstod inte varför alla hade så bråttom, såg inte alla stugor likadana ut?

När jag hade gått förbi första längan fick jag bekräftat varför alla sprang. Några stugor var mer än dubbelt så stora som andra. Trots att jag spanade kunde jag inte se en enda stuga där det inte stod resväskor på trappen. Tillslut gav jag upp och försökte få syn på Felix. Det var inte så svårt eftersom han var inbegripen i en hetsig diskussion med Hanna.

"Jag var ju förfan här först!" skrek han.

"Var du ju inte! Du vill bara ha stugan!" fräste Hanna tillbaka.

Tillslut fick Felix ge sig och stegade surt fram till mig.

"Jävla bitch."

Jag ryckte till av hans ord. Sedan började jag fnissa när jag insåg att han pratade om Hanna.

"Varför fnissar du? De tog ju den sista stora stugan!"

Jag slutade genast skratta och försökte mig på en allvarlig min. Det lyckades faktiskt ganska bra, för Felix sa inget om det. Han vände sig om och började gå. Jag antog att jag skulle följa med, så jag grabbade tag i min resväska.

Tillslut hittade vi en ledig stuga. Den låg lite för sig själv i utkanten av stugbyn och ju mer jag tittade på den, desto mindre verkade den bli.

Ett långt tag stod både jag och Felix och bara stirrade på den. Tillslut bröt jag tystnaden.

"Vi kan väl gå in och se hur den ser ut inne?"

Felix nickade.

Dörren var olåst, men en nyckel satt i låset. Man kom direkt in i vad som måste vara sovrummet. Eller ja, egentligen hade stugan bara ett rum. Längre in fanns en liten dörr och Felix nästan sprang fram till den och ryckte upp den. Det visade sig vara badrummet.

"Lägg av!" utbrast han.

Jag förstod vad han menade.

De enda möblerna i rummet var en tom bokhylla, en blå matta och, längst in i hörnet, en säng. En säng. En.

Jag tittade på Felix. Han hade slutit ögonen och såg ut att tänka efter. Efter ett tag sa han:

"Pax att sova innerst."

_______________________________________

Framme!!!

Ja, har väl inte så mycket mer att säga än kommentera!!

Puss puss:-*