Hannah och Lukas

5

Hannah

När jag klev in i lägenheten, så var det dödstyst.

-Mamma?! skrek jag. Jag är hemma!

Ingen svarade mig, men då hördes ett högt brak ifrån vardagsrummet. Jag fylldes av en isade känsla. Tänk om det var en inbrottstjuv som var där!! Jag tog upp en sko, som ett vapen, och rörde mig långsamt mot vardagsrummet.

När jag smugit så tyst jag bara kunde, livrädd för vad som skulle stå i rummet, så var det en lättnad att se att det bara var min laptop som fallit i golvet. Det är ett mirakel att den har överlevt, efter alla gånger den har fallit i golvet. När jag tog upp den, så såg jag att mamma hade varit inne på någon av dem där nätdejtingsiderna igen. På min dator!!

Profilen tillhörde någon som hette "John Äppeldalh". Mamma och John hade visst bestämt en träff idag. Så klart, att hon inte var hemma då, när hon var på dejt.

"Vänta nu, tänkte jag. Var känner jag igen efternamnet Äppeldalh ifrån?"

Jag gick igenom min långa kontaktlista i mobilen, tittade igenom alla mina tidningar och började nästan desperat gå igenom den korta listan av kändisar som jag känner till, när jag kom på det. Lukas hette Äppeldalh i efternamn!

När jag hade gjort efterforskningar om denna John Äppelgren, så var han nyskild, bodde i Härnösand, tyckte om gamla tidningar och hade en son. Som hete Lukas.

"Min mamma dejtar min värsta fiendes pappa!!" tänkte jag, och satte mig ner, för chockad för att orka någonting.

När mamma kom hem, två timmar senare, satt jag fortfarande där.

- Förlåt Hannah, att jag är sen. Det blev lite mer med jobbet än vad jag räknat med!

-Nu ljuger du! svarade jag henne kallt.

-Det gör jag verkligen inte, Hannah!!

-Varför berättade min laptop för mig, att du var på dejt idag?

-Det var flera månader sedan!!! svarade mamma. Nu lät hon faktiskt lite arg.

-Två lögner inom två minuter!! Nu var jag rasande. Varför ljög hon för mig? Hon kunde väl bara säga sanningen!

- Nä, nu räcker det, Hannah!!! skrek mamma. In på ditt rum NU!!!

Jag reste mig från stolen, och sprang in på mitt rum. Jag smällde igen dörren hårdare än vad jag egentligen behövde, bara för att visa min ilska. Sedan så slog jag sönder en kudde, men det kändes inte ett dugg bättre. Rummet blev bara fullt av fjädrar. Jag sjönk ner på golvet, och nu kom tårarna.

Jag kände mig undanträngd av mammas eviga dejtande, kände mig liten och obetydlig. Som att jag inte var något värd. Det var därför jag skrämde bort hennes pojkvänner. För att mamma skulle komma ihåg att jag fanns.

Lukas

När jag vaknade, upptäckte jag att jag hade sovit på golvet hela natten. Jag reste mig upp försiktigt, jag var stel som en pinne, medan jag undrade varför jag hade somnat på golvet. Något sånt hade aldrig hänt förut.

När jag kom ut i köket, satt pappa redan där och drack kaffe. Jag drog in kaffedoften, och allt kom tillbaka. Pappa och den asiatiska kvinnan som kysstes, rakt framför mig.

-God morgon. sa pappa, som om det där igår inte hänt.

-Ogod morgon, dummer. svarade jag surt.

-Vad är det, Lukas? Jag har väl inte gjort något. svarade pappa.

Jag höll tillbaka skrattreflexen, hur kunde han tro att han inte gjort något.

-Det har du väl visst, svarade jag, om inte ännu surare.

-Vad har jag gjort?

- DET VET DU MYCKET VÄL!! skrek jag.

- Tyvärr Lukas, så vet inte jag det. svarade pappa lugnt, som om att han inte blev utskälld av sin son, utan satt på ett möte.

- Du hånglade med en helt främmande kvinna, och du säger att du inte har gjort något! tjöt jag.

-Ett, Li är inte främmande, två, vi är ihop och tre, så ska du inte lägga dig i mitt privatliv, Lukas Äppeldalh!!

Jag hoppas ni gillade den här delen! Tack, tack och åter tusen tack för hundra läsningar!!

L och M