Hannah och Lukas

6

Linus

Det är något riktigt fel med Hannah idag. Hon är nerstämd, svarar knappt när vi pratar och inte ens ett riktigt galet skämt kan muntra upp henne. Hon gick där som en skugga av den hon brukade vara, våran galna Hannah var nu en tyst Hannah, vars huvud tittade ner i golvet. Den enda gången idag man kunde se något av den vanliga Hannah, var när hon såg den där nya killen, Lukas. Då blixtrade hennes ögon av ilska i hennes bruna ögon.

Jag måste ta reda på om han gjort något med henne, och försäkra mig att han inte gjort henne illa....eller något mycket värre. Om han skadat henne på något sätt, skulle han dö, för ingen gör någon av mina vänner illa. Särskilt inte Hannah.

Lukas

Jag stod och väntade på att läraren skulle släppa in oss i klassrummet, när jag såg att en pojke med smutsigt, blont hår kallade på mig. Jag kände igen honom som en av Hannahs vänner.

"Vad vill han mig?" tänkte jag, medan jag gick mot honom.

Han såg inte riktigt arg ut, som han gjort på långt håll, utan mer en blandning av många känslor. Lite arg, lite rädd och lite ledsen.

-Jag behöver prata med dig, i enrum. sa han tonlöst.

- Ok, men låt det inte ta för lång tid. Lektionen börjar snart. svarade jag lika tonlöst.

Linus

Jag blev förvånad över hans svar. Han oroade sig mer över lektionen, än att han kanske skulle hamla i ett riktigt slagsmål snart. Kanske hade han inte gjort något medvetet mot henne. Eller så var han bara en väldigt bra skådespelare.

- Vad har du gjort mot Hannah? frågade jag honom.

- Ingenting så klart. svarade han.

-Helt säker?

-Ja. sa han, och han lät lite arg.

-Vad gjorde du igår?

- Spelade tv-spel.

- Någon som kan övertyga att du gjorde det?

- VAD ÄR DET DU INTE FATTAR!! JAG SKULLE ALDRIG RÖRA HENNE!!! skrek han.

Då kunde jag stryka möjligheten att han skadat Hannah. Men vad gjorde henne då så tyst och tillbaka dragen?Jag gick igenom en kort checklista i huvudet, och jag hittade bara en möjlig punkt som skulle kunna stämma på Lukas. Jag tyckte nästan synd om honom, för han kunde inte förstå hur illa ute han egentligen var.

- Lukas, dejtar din pappa möjligen någon som heter Liz?

-Hur visste du det? Hans röst var inte arg längre utan skräckslagen.

-Då har jag bara en sak att säga till dig. Jag märkte att jag också var lite rädd för att säga det.

-Vad?

-Fly för ditt liv Lukas Äppelgren!