2756 - koden till dig

Det mötet

Nästa morgon blev jag dock varse att Cornelia fortfarande var sjuk. Vad skulle jag göra den här kvällen för att komma på andra tankar? Allt hade jag ju gjort dagen innan. Jag slog bort den tanken, en sak i taget, det hade blivit mitt nya mantra. Först skulle jag ta mig igenom arbetsdagen.
Inte för att jag direkt höll utkik efter honom, eller jo, det gjorde jag, men jag försökte göra det diskret. Jag såg honom inte en enda gång på hela dagen, hans far såg jag några gånger, men Kevin var som bortblåst. Detta gjorde att jag bara ännu mer frenetiskt letade efter honom, inte för att jag ville träffa honom, jag ville bara inte bli lika överrumplad som jag blivit igår vid kopiatorn. Det var i alla fall vad jag intalade mig, det fanns ingen annan anledning till varför jag letade efter honom med så hungrig blick, eller jag menar intetsägande och uttråkad blick.
  Jag visste att han var på arbetsplatsen, precis som vanligt, för kvinnorna som jobbade idag var lika uppspelta och måna om sitt utseende som alla dagar då han var här. Jag fick en fix idé om att det kanske var för att jag letade efter honom, han ville överraska mig. Så jag försökte att se ut som om jag jobbade utan att titta upp varje halvminut. Å andra sidan så gick jag till kopiatorn, toaletten eller andra lite avlägsna ställen minst en gång i kvarten för att han skulle ha chansen att dyka upp om han ville. Han kom inte, jag såg inte en skymt av honom på hela dagen. Jag gillade inte att det påverkade mig så mycket, jag gillade inte hur jag började bete mig som mina kvinnliga kollegor och se en fiende i varje kvinna som var i Kevins ålder. Jag gillade inte hur jag kände en saknad, en oro att han faktiskt hade förstått mitt nej och lämnat mig ifred.
Var det inte det du ville?
  Jo! precis, så varför dessa dumma känslor?

När jag kom hem var jag i alla fall ändå glad över att jag inte sett honom. Det hade bara fått mig att vilja ha honom mer och då hade det varit svårare att stanna hemma.
  Det tog mindre än en halvtimme innan jag insåg hur fel jag haft. Just därför, att jag faktiskt inte sett honom på hela dagen, gjorde att jag längtade ännu mer efter honom. Hur arg jag än blev på honom när han tryckte upp min mot väggen och kysste mig så ville jag inte vara utan det, eller? Jag kände hur det kröp i hela mig, jag kände bara ett stort begär efter att ha honom nära mig. Hans blick precis innan han kysste mig, hans händer som rörde vid mig, hans tunga...
  Jag svalde, slog till mig själv på kinden. "Fokusera Sheila! Så oemotståndlig kan han inte vara."
Jag gjorde det enda som jag hade kvar att göra som kunde ta tid, jag rakade mina ben.
Bara för att du skulle kunna gå till honom om du vill.
Jag viftade bort rösten inom mig, vad visste den ändå?
  När jag rakat mina ben så blötte jag mitt hår och lade i lite mousse i det för att lockarna skulle se fina uti morgon.
Eller ikväll?
  Jag skakade huvudet för att sluta tänka så mycket och sen gick jag in till min garderob. Jag letade i avdelningen svart och hittade ganska snabbt vad jag letat efter. Det kan ju vara bra att veta om den fortfarande passar ifall jag någon gång skulle behöva den.

Du provade ju den igår.

"Tyst!"

  Jag tog fram ett par skor med hög klack på och drog på mig dem. Klänningen var en av de få utmanade klädesplaggen jag hade haft i min garderob innan den här helgen, och antagligen fortfarande den mest utmanade. Den var ett köp som Cornelia hade tvingat på mig genom att hävda att alla behövde "Den lilla svarta" för att få kalla sin garderob för en garderob. 

  Jag tog fram min sminkväska och innan jag visste ordet av så hade mitt vardagssmink åkt av och en betydligt mer avancerad sminkning kommit på. Ögonen var sotade och min hy såg felfri ut. Mina läppar lämnade jag omålade, det kan ju hända att någon skulle kyssa dem.
Kan hända?
  Jag kunde riktigt höra hur rösten inom mig fnös. Okej då, men nu var jag ju redan klar, färdig att gå. Inte skulle jag kasta bort det arbetet jag faktiskt gjort genom att stanna inne ikväll? Jag tog på mig min kappa, även om det var vår så var det kyligt på kvällen, och så gick jag ut.