2756 - koden till dig

lyckligt möte

Dagen efter var jag avslappnad, mör, men väldigt lycklig.
"Ska vi strunta i jobbet idag?" frågade jag. "Vi kommer ju inte jobba där länge till i alla fall."
Kevin skrattade. "Vad hade du tänkt dig göra av dagen då istället?"
"Jag hade en tanke på att stanna här inne hela dagen och ja..."
Jag flyttade mina händer till hans överkropp och smekte hans bringa.
"Jag gillar hur du tänker, men jag tror jag har en del förklaringar att göra och du med kanske. Jag tänker att det kanske kan vara bra att vara dem som säger till min far att vi är ett par istället för att han får reda på det via omvägar."
Jag flinade. "Ett par? Det är det vi är."
"Om du vill." sa Kevin.
"Mer än gärna!"
Kevin böjde sig fram och kysste mig. Jag tyckte fortfarande att min plan över dagen lät bättre, så jag flyttade min nakna kropp ännu närmare hans och lät kyssen bli mer intensiv.
"Sheila? Jag är inte hur starkt som helst. Jag kan inte stå emot allt."
"Stå inte emot då." viskade jag till honom.
Kevin log. "Håll kvar den tanken till senare, men nu behöver vi faktiskt till jobbet."
Jag suckade. "Vad tråkig du är." sa jag bistert.
"Någon av oss måste ju ta över den ansvarsfulla rollen då jag tydligen har ändrat helt på dig."
"Okej då."
Han gav mig en snabb puss till innan han lämnade sängen för att gå och duscha.
"Kan jag inte i alla fall få duscha med dig?"
"En snabbis då." sa Kevin och log. "Hur skulle jag kunna säga nej till det?"
Jag hoppade ur sängen jag också och gick mot badrummet.
Kevin daskade till mig i rumpan när jag gick förbi och jag hoppade till och fick ur mig ett litet tjut. Jag vände mig om mot honom och hade nog tänkt blänga på honom men när jag såg hans blick på mig kunde jag inte annat än bara flina. Det skulle kunna bli problematiskt att hålla duschen kort.

När vi kommit ur duschen var det svårt att låta Kevin ta på sig kläder, det enda som gjorde att jag tillät det var för att jag visste hur sjukt snygg han var i kostym också.
"Sluta titta på mig sådär." sa Kevin förebrående
"Hur då?" frågade jag.
"Du ser på mig som om du vill slita av mig mina kläder."
Jag flinade mot honom. "Det kanske är för att det är det jag vill."
Kevin log mot mig. "Det vet jag att du vill, men den blicken får mig att vilja slita av dina också och då kommer vi aldrig härifrån."
Jag skrattade till, sen vände jag bort blicken från honom för att kunna koncentrera mig bättre och för att själv kunna bli ordentligt klädd.

Väl utanför jobbet tog Kevin min hand.
"Vi ska inte med ord berätta först?" frågade jag.
Kevin skakade på huvudet och flinade. "Vad är det för roligt med det."
Det var som om våra händer var en neonskylt och jag fick en flashback från dagen då jag lämnat Kevin på toaletten efter att han kysst mig. Bara det att jag då antagligen bara inbillade mig att alla tittade, den här gången gjorde alla verkligen det.
Kevin knackade inte ens på hos sin fars dörr utan klev rakt in. "Hej pappa, det här är min flickvän."
Mr. Wellington tittade upp och även hans blick fastnade på våra händer innan han synade mig.
Han suckade. "Vad vill du ha sagt med det här?" frågade han sin son.
"Jag gillade henne innan policyn kom, och vi har väl gjort ett bra jobb ändå? Varför tror du vi inte skulle det? Plus, alla andra kan ge upp att försök snärja mig eller Sheila om de förstår att vi är upptagna. Är det inte det du vill? Det enda som står i vägen för att du inte skulle ge oss din välsignelse är om du inte skulle finna Sheila värdig och då är det faktiskt jag som säger nej till mitt arv, inte du som inte ger det till mig."
Mr. Wellington var tyst ett långt tag innan han tillslut tog ett andetag och tittade på Kevin. "Jag glömmer alltid att du är en bättre man än jag, om det gör dig lycklig så välj henne. Jag hoppas att ni båda väljer att stanna på företaget, det skulle vara tråkigt att missta två så kompetenta personer."
Kevin log mot sin far. "Jag stannar gärna."
"Jag med." sa jag.
Mr. Wellington nickade. "Dåså, då kanske vi ska ta och ta ner alla de där anslagen och sätta upp nya, utan en viss policy."
"Jag kan fixa det med en gång." sa jag och log glatt mot Mr. Wellington.
"Jag hjälper henne gärna." sa Kevin.
Den dagen fortsatte på bästa sätt, ja, bortsätt från en del arga blickar från mina kvinnliga kollegier. Å andra sidan var det ganska roligt också. När vi hade satt upp den nya policyn så tog vi det ganska lugnt. Vi började lite smått på en reklamkampanj, men mest satt jag bara och log stort mot killen som satt mittemot mig.
"Så här får vi inte göra, då gör vi ju det som din pappa var rädd för."
Kevin log bara. "Med tanke på allt du varit med om de senaste dagarna så skulle du egentligen behövt vara sjukskriven idag så vi jobbar ändå mer än om vi stannat hemma."
Jag nickade. "Ja, du får vara lite mindre hårdhänt mot mig."
Kevin flinade. "Jag menade inte det, men när du säger det så, så måste jag hålla med dig, det kan inte vara lätt att jobba dagen efter en hel natt med mig."
Jag skrattade till, och rodnade när jag tänkte på natten. Så blev jag allvarlig. "Tack igen, för allt."
"Varsågod min älskade!" Han tittade finurligt på mig. "Vill du veta en hemlighet?"
Jag nickade.
"Jag har ganska svårt att jobba efter en hel natt med dig också."

Jag visste att jag alltid skulle ha en känsla inom mig av otillräcklighet, men med Kevin på min sida var det minimal jämfört med innan. Kevin hade övertalat mig om att berätta allt för Cornelia också, det skulle kännas jobbigt med tanke på att hon hade känt mig under hela tiden utan att jag sagt något. Jag visste att det var det enda rätta, med deras hjälp så skulle jag kunna stå emot mammas ord, och aldrig mer ta in något hon sa till mig. För det fanns faktiskt några som älskade mig, så varför lyssna på någon som inte gjorde det? Jag hade fått den kärleken jag så desperat letat efter, och nu när jag hade den skulle jag aldrig släppa den igen.

Kevin och jag gick hand i hand genom staden, vi hade varit ute och ätit middag efter jobbet och var nu på väg hem, allt kändes perfekt. Vi hade gått förbi min lägenhet för att hämta lite kläder innan vi fortsatte vidare mot Kevins lägenhet, jag var ganska säker på att jag skulle spendera mycket tid där, tillsammans med mannen som bodde i den, till dess det var dags att bestämma vilken som skulle säljas.
Kevin lutade mig mot husväggen och kysste mina läppar mjukt.
"Jag älskar dig Sheila."
"Jag älskar dig mer Kevin."
"Inte möjligt!"
Jag slog in 2756 i och så drog jag med honom in. "Bevisad det!"
När jag såg Kevins sexiga leende så tvivlade jag inte en sekund på att han skulle göra det.