Off sight // Foscar

11.

"Jag har bott med någon"

Yttrar han med en låg röst och jag förstår ingenting. Förstår inte varför detta är hans inledande fras. Det är väl klart att jag förstår att han bott med någon, hur skulle han annars kunna överleva? Han kan ju inte ha bott på gatan i flera månader.

"Du fattar inte.."

Mumlar han fram när han lägger märke till mitt oförstående ansiktsuttryck. Försiktigt skakar jag på huvudet över hans ord, för nej, jag fattar ingenting.

"Jag har bott tillsammans med någon Oscar, jag, jag har kysst någon, j-jag har levt ihop med någon"

Får han ur sig med en sprucken ton och jag fryser till is. Inser vart han försöker att komma. Han har varit otrogen. Han har bedragit mig. Och sveket gör mig stum. Allt jag förmår mig att göra är att titta på honom med en tom, sorgsen blick.

"Men det var inte jag, eller klart som fan att det var jag. Men jag menar, det var inte Felix. Jag gjorde allt för att inte bli kopplad till mitt liv, till Felix Sandman. Så jag bytte namn, bytte identitet, träffade någon. Någon som inte betyder ett skit Oscar. Du måste förstå, jag var bara tvungen att komma bort. Och jag hade ingenstans att ta vägen. Vem skulle erbjuda en tonårskille ett hem utan att vilja kontakta polis eller föräldrar?"

"Älskar du honom?"

Avbryter jag honom kallt och han rycker till en aning över min hårda röst. Hans blick sjunker ner i marken och jag betraktar hur han nervöst låter foten skrapa mot gruset under våra fötter innan han samlar sig för att svara.

"Nej, jag älskar inte honom. Jag älskar dig Oscar"

Yttrar han tyst och möter min blick. Hans ord slår mig som ett knytnävsslag. Smärtan sprider sig från bröstet och hela vägen ut i fingertopparna. Trots att sorgen griper tag i mig med iskalla händer så kan jag inte ens förmå mig själv att gråta. Av allt han kunnat göra så hade jag dumt nog aldrig trott att han skulle bedra mig.

"Hur fan kan du stå här och påstå att du älskar mig när du har bott med någon annan?! I månader då jag har oroat mig, letat efter dig, gråtit mig till sömns, så har du bott med någon? Du har vaknat upp i någons famn, du har kysst någons läppar, du har valt att lämna mig för att träffa någon annan"

Fräser jag fram och han ryggar tillbaka över min hårda ton. Frustrerat knyter jag båda nävarna och tar några hotfulla steg mot honom vilket får honom att backa med skrämda rörelser och en bedjande glimt i de gröna ögonen.

"Men det är inte ens så, du vet inte hela sanningen. Låt mig bara förklara, låt mig visa"

Utbrister han bedjande men jag slår bara ner med blicken i marken och skakar hysteriskt på huvudet. Kan inte ens titta på honom för tillfället.

"Sluta Felix, sluta. Du krossade mig och nu har du även förlorat mig"

Får jag ur mig med en sprucken röst innan jag vänder tvärt på klacken och börjar att springa. Ovetandes av vart jag ens ska. Allt jag vill är att komma långt bort, långt bort ifrån honom och hans svek.