16.

1K 89 11
                                    

Hans fuktiga läppar lämnar nätta kyssar längs mina nyckelben och ut över min axel. Jag suckar nöjt och sluter ögonen över hans ömma, kärleksfulla beröring och snart placerar han kinden mot min axel och låter sina läppar lämna en fjäderlätt kyss mot min hals.

"Vi borde berätta för Hugo att du är tillbaka" yttrar jag lugnt och placerar handen över hans lår som vilar tvärs över mina ben. "Apropå det, du och Hugo..." Yttrar han tyst och jag vrider på huvudet för att kunna möta hans blick vilket är svårt när han ligger så nära.

"Det är ingenting mellan mig och Hugo, jag älskar dig och bara dig. Han ville väl att det skulle bli något men jag vill inte, jag vill bara vara med dig" mina ord får hans leende att växa något och jag gnuggar min näsa mot hans vilket får honom att fnissa tyst innan han skjuter fram läpparna så att de möter mina.

När jag några timmar senare hör hur det knackar på ytterdörren så lämnar jag en snabb kyss mot Felix panna innan jag joggar nerför trappan och öppnar dörren där Hugo väntar. Han sänder mig en förvirrad blick när jag exalterat drar in honom genom dörren och stänger efter honom. "Varför så bråttom?" Frågar han förvirrat och mitt leende växer.

"Han lever, Felix lever. Han är här" utbrister jag exalterat och innan han ens hinner svara så drar jag honom efter mig uppför trappan och in i sovrummet där Felix väntar på sängen.

"Hej Hugo" yttrar han lugnt och reser sig upp med långsamma rörelser. Jag backar undan för att betrakta Hugos reaktion. Istället för att reagera som jag trodde så står han endast och stirrar på Felix som osäkert kliar sig i nacken innan han sträcker ut armarna och ler prövande. "Jag har saknat dig" yttrar han försiktigt och Hugo besvarar hans kram aningen tveksamt och ler innan han vänder sig mot mig.

"Oscar kan vi snacka snabbt?" Frågar han och jag möter Felix blick som fundersamt möter min innan jag låter Hugo dra ut mig på balkongen.

"Vad är det? Jag trodde att du skulle bli glad" frågar jag förvirrat och han möter min blick. "Hur länge har han varit här? Varför har du inte sagt något?" Frågar han och jag rynkar på pannan över hans hårda ton. "Han har inte velat att någon skulle veta än. Han har varit här ett tag.Varför är du inte glad? Han är din bästa vän och vi trodde att han var död?!" Utbrister jag aningen argt och han suckar lite.

"Jag har vetat att han lever länge. Jag visste vart han var" erkänner han tillslut och jag står först bara i chock och stirrar på honom. "Varför sa du inget?! Du visste vart han var och lät mig tro att han var död?!" Skriker jag plötsligt fram och han ryggar tillbaka några steg innan han möter min blick.

"För att jag ville att du skulle ge upp på honom så att jag kunde få dig" yttrar han sedan och jag sänder honom en hård blick innan jag ilsket skakar på huvudet och stegar tillbaka in i sovrummet där Felix genast möter min blick.

"Oscar vad-" jag hör inte resten av hans mening då jag rusar nerför trappan och ut genom ytterdörren. Bakom mig hör jag hur han ropar mitt namn men jag fortsätter. Är för arg för att ens tänka klart.


. . .
Glad alla hjärtans dag mina underbara!!! 💞

För mig handlar alla hjärtans dag om kärlek, inte bara till sin partner utan all form av kärlek. Så jag vill passa på att uttrycka min kärlek för alla er och passa på att önska er alla en fantastisk dag! ❤️❤️

Off sight // FoscarTempat cerita menjadi hidup. Temukan sekarang