Ullgris -5sos

Jan...Kapitel 2

(Hanna på bilden)

Jag backade snabbt undan, och kolla förvånat på han.

-WTF WTF! Sa jag högt.

-Jag ville bara att du skulle hålla käften. Sa han med röda kinder, det är första gången jag ser han rodna.

-Gör ALDRIG så igen.
Sa jag bestämt och gick förskräckt där i från.

Jag öppna toa dörren, låste, drog ner byxorna, tog upp toa locket ja ni vet hur man går på toa.

Jag satt på toa och tog fram mobilen fär att ringa Hanna. Några toner gick innan hon svara.

H-Hello.

F-Hej, det hä...

H-It's me.... HELLO FROM THE O..... kissar du?

F-Ja....

H-Hade du inte kvarsittning?

F-Jo men det hände en fucked up sak!

H-Vad?

F-Anton jävlen kysste mig, på läpparna!

H-WTF WTF?!

F-JAG REAGERADE PÅ SAMMA SÄTT!

H-Vad hände efter?

F-Jag sprang till toan, men måste lägga på. Puss och kram min lilla banan.

H-Hejdå puss och kram.

Jag la på.

***
Försiktigt öppna jag dörren till klassrummet.
Jag försökte att undvika att kolla på Anton men när jag hörde hans skräkslagna djupa andetag kunde jag inte låta bli att hamna med blicken på han. Han stirra rakt på mig skräckslaget.

Jag bestämde mig att gå till han, men när jag tog ett steg fram rykte han till.

-Är du okej? Fråga jag nervöst och förvirrat.

-DU GÅR INTE NÄMRE MIG!

Jag hoppa till och bara stirra på han. Varför får jag inte gå till han? Jag sket i vad han sa och gick till han.

-NEJ, HAN KOMMER DÖDA MIG OM JAG RÖR DIG SÅ IGEN!

-Vem är han? Jag kolla bak, men ingen var där.

-Sluta du gör mig rädd, vem är han?? Sa jag i panik.

-JAG KAN INTE SÄGA DET! GÅ IFRÅN MIG SÄTT DIG PÅ DIN PLATS!

-SLUTA SKRIKA ÅT MIG!

Surt gick jag där i från och satte mig på min plats. Jag kunde bara stirra på Anton som stirra på tavlan. Vad händer och vem är "han"?

Han möte mina ögon och jag höjde på ena ögonbrynet. Han kolla snabbt bort. Jag såg nått läcka igen på hans högra arm på tröjan, blod..

-ANTON DIN ARM HAR MENS! Skrek jag till han.

Han kolla på sin vänstra arm sen sin högra, hans ögon blev ännu större. Sen kolla han fram. Ska han inte ens fixa det?

-Vad har hänt med din arm?

-Förlåt! Fick jag som svar.

Asså jag är så nyfiken nu, vad är det som hänt?
Men jag visste att han inte skulle svara så jag stirra rakt fram. Tills läraren Martina öppna dörren och sa att vi fick gå.
Jag ställde mig upp och gick ut.
Öppna mitt skåp och tog väskan om axlen. Anton kolla på mig. Ää okej, asch jag går bara. Så jag gjorde det.