Kapitel 11

113 8 1
                                    

/Vilhelms perspektiv/

Klockan var runt 23 och de plingade på dörren. Jag sprang fram till dörren och öppnade. Där stod hon. Min älskade Nova. Jag kramar om henne och hon går in. Från ingen stans så kommer Anton springandes och halkar på golvet så han hamnar vid Novas fötter. Han ställer sig snabbt upp och kramade om Nova.
- Eh..., sa Nova. Hej på dig med.
- Nova du måste hjälpa mig, sa Anton.
- Vänta lite du är min syrras kille va? frågade hon.
- Jag och hon liksom hamnade i koma och så tappade hon minnet, sa Anton och blev glansig om ögonen.
- Hon är på sjukhuset nu, sa jag.
- Va är hon på sjukhus! skrek Nova.
Jag famnade om henne och hon fällde en tår.
- Jag måste se hur hon mår, snyftade Nova till och drog med mig och Anton ut.
Vi satte oss på bussen trots att klockan var så mycket.

~Sjukhuset~

När vi kommer in till sjukhuset och till rätt våning så ser vi att Amanda sitter på en stol helt själv. Nova går fram till henne och kramar om henne.
- Vad gör du här, sa hon och tittade på Nova och oss andra.
- En sång fågel viskade att du var här, sa hon och tittade på Anton.
Amanda tittade upp på Anton men snabbt ner igen.
- Är det något fel, sa Nova.
Amanda skakade på huvudet.

/Amandas perspektiv/

Vad gör han här. Jag sa ju att han skulle lämna mig ifred. Han förföljer mig och jag vet inte ens vem han är!

--------------

Min nya flickvän ~AK~Where stories live. Discover now