Min nya flickvän ~AK~

Kapitel 14

/Amandas perspektiv/

Jag vaknade av några kalla händer på min rygg. Jag hoppade till och det var Anton. Jag såg in i hans ögon som var glansiga. Något var fel.
- Anton vad har hänt, sa jag och flyttade närmare honom.
- Inget, mumlade han.
- Anton.
- Vad? frågade han.
- Berätta nu, sa jag.
- Det har inget med dig att göra! skrek han mot mig.
Jag kände tårarna tränga fram.
- Nej, sa han och kastade sig i min famn.
Förlåt det var inte meningen att höja tonen.
- Förlåt för jag frågade, sa jag irriterat.
- Du kommer få reda på det förr eller senare, sa Anton. Jo mina föredrar har gått isär.
- Är du ledsen? frågade jag.
- Nja det är ju tufft att sina föräldrar bråkar men jag har ju dig, sa han.
Jag fick fram ett stort leende och vi möttes i en kyss.

/Andreas perspektiv/

Jag kommer i till Antons rum med min vattenflaska och ser dem kyssas. Jag smyger fram och häller hela flaskan över dem.
De släpper snabbt kyssen och kollar argt på mig.
- Ops, sa jag. Jag råkade bra gör det.
Jag vänder mig om och jag ser i min ögonvrå att Anton kastar sig på mig så jag hamnar på golvet. Jag hade mobilen i handen och när jag minst anar det så tar Amanda den. Jag ligger på mage med en Anton på mig och kommer inte upp.

/Amandas perspektiv/

Jag tar Andreas mobil och går in på hans meddelanden. Jag ser en som heter Filippa.
- Andreas vem är Filippa? frågar jag.
- Ehh.. fick Andreas ur sig och blev generad.
- Naw är det din tjej, sa jag retligt.
- Nej, sa Andreas.
- Men ni har ju skrivit massa hjärtan till varandra.
Andreas blev tyst.
- Hej Filippa, skrev jag på hans mobil. Jag älskar dig från månen och tillbaka.
- Du skickar inte de, sa Andreas och försökte komma loss.
- Skickat, sa jag och gav honom mobilen och Anton gick av honom.
- VAD FAN! skrek Andreas.
- Andreas det kallas karma, sa Anton.
Andreas blev väldigt arg på Anton. Han skulle lätt kunna slå till honom.
Det plingade till i hans mobil och han började hoppa av glädje.
- Eh vad hände? frågade jag.
- Jag har en flickvän, sa Andreas. Juste förlåt får jag hällde vatten över er.
- Ett litet förlåt kan förändra mycket, sa jag och Anton i mun på varandra. Vi alla kramades i en gruppkam och gick och köpte glass för att fira.