Fyra Hemliga Krafter..

Sida 11

Amelia

Jag försöker allt jag kan för att hjälpa den här tjejen som tydligen är vampyr. Jag känner igen henne från vårt ämne i bild. Jag känner mig så hopplös när inget fungerar. Jay håller om mig och plötsligt så dyker ett ljus upp och vi blir bländade.

Och när allt klarnar sig så ser vi en ängel framför oss. Nu förstår jag varför man är rädda för dem. Killen har kritvitt hår och helt vita ögon utan puppiller. Hans vingar är enorma och han kommer fram. Ophelias bror förvandlas till vampyr och jag håller om Jay riktigt hårt. Hans grågröna ögon förvandlas till röda fort och tänderna dyker fram och han försöker gå emot ängeln men han kan inte nå fram av ljuset som tydligen stöter bort honom så han trillar.

-Sluta! Jag försöker hjälpa Ophelia! Säger ängeln och vi alla backar undan, Ophelias bror ser helt utslagen ut på marken och Breeze går fram till honom.

Ängeln går till Ophelia och säger till mig att jag ska hjälpa honom. Jag står där fastfrusen och Jay puttar mig dit.

-Vad...ska..göra..säger jag med darrig röst.

-Du får hålla mig men du kommer känna av min kraft och den ska du signalera till henne för att väcka liv i Ophelia.

Jag gör som han säger och känner hans kraft som är ljuset som är runt honom dyka in mot mina vener och känner mig starkare, jag försöker göra förtrollningen och plötsligt så har jag full kontroll av mina krafter och när vi är klara så trillar jag ner och Jay fångar mig. Jag torkar bort näsbloden som jag inser att jag fått.

Jag märker att Ophelia öppnar sina ögon och hennes bror blir överlycklig.

Han kramar henne otroligt mycket och ängeln försvinner utan att vi hunnit säga något.

Hennes bror kramar mig och vi alla är glada.

-Jag vet att det är dålig timing, men jag vill bara liksom att någon förklarar för mig vad det är som pågår med änglarna och hur jag blev starkare av honom? Frågar jag försiktigt.

-Jag kan förklara för dig säger Breeze.

-Var det ängeln som hjälpte till? Säger Ophelia och står upp och ser lika vacker som alltid.

Vi alla nickar och Ophelia tycker vi alla ska samlas men vi måste hitta Ivory.

Hennes bror säger att det är dålig ide just idag och att vi alla samlas imorgon och pratar om allt. Vi alla nickar åt det och jag och Jay går tillbaka hem till honom.

Vi ligger i hans säng helt utslagna av dagen.

-Shit vad du var duktig Amelia. Säger Jay och pussar mig på pannan.

Jag ler mot honom och känner bara obehag mot det hela. Jag vill bara att allt ska gå tillbaks till hur det var.

Ophelia

Ophelia

När jag vaknar av att ha nästan dött så är jag omringad av Cleo som kramar sönder mig. Jag känner mig lite yr men det försvinner efter ett tag.

Vi pratar en del och bestämmer oss att vi alla ska vila ifrån idag, vi tar med Breeze för hon har ingenstans att stanna och jag märker att Cleo och hon inte har den där pinsam känsla mellan dem som första dagen dem träffades.

Det enda jag tänker på är ängeln...att han räddade mig, och såklart Amelia..men det får mig att undra varför han gjorde det. Riskerade sig själv på det sättet för mig?

Vi kommer in till vårt hus och jag säger till farbror Chris och mamma att Breeze ska stanna. Dem säger inte så mycket men vill inte att mostern ska veta.

Jag säger till Breeze att hon kan stanna hos mig men farbror Chris tror det är en dålig ide då jag fortfarande inte kan kontrollera min hunger.

-Men vi dricker väl inte blod av varulvar? Frågar jag

-Nej men du kanske kan få en kick att vilja döda en när du ''sover''. Säger han och Breeze blir obekväm på situationen.

-Hon kan vara hos mig. Säger Cleo.

Jag höjer mitt ögonbryn och skrattar lite tyst. Breeze blir helt röd i ansiktet och ingen säger emot.

Cleo blir omhändertagen av mamma av hans sår och jag berättar för farbror vad som hänt. Efter det går jag och farbrorn och Cleo på jakt för att törsta vår hunger efter denna jobbiga dag.

När det väl är dags att sova så går jag till Cleos rum och ser att Breeze sover i hans säng och han i madrassen på golvet. Jag fnittrar och säger god natt. Jag går tillbaka till mitt rum och kollar ut på fönstret och drömmer mig bort.

Plötsligt ser jag ett ljus långt ifrån och det ser ut som en stjärna men jag vet att det är ängeln.

Jag önskar han kunde komma fram och prata med mig. Jag väntar vid fönstret i en timme men inget händer.

Jag lägger mi ner på sängen och kan känna över såren jag har av idag som fortfarande läker, jag kan inte tro att jag nästan dog.

Mina tankar rullar på och plötsligt hör jag ett ljud vid fönstret.

Jag ser att något finns på mitt fönster och när jag öppnar det så ser jag att det är en flaska med papper i.

Jag tar in det och öppnar det.

''Hoppas du mår bra nu. Utsätt inte dig själv i sån fara...kan inte rädda dig flera gånger..jag hör av mig när vi kan ses en dag igen för att prata..har du hittat Ivory? Gör det fort''

-Ash

''nu vet du mitt namn''

Sorry att jag har lagt upp inte som jag lovat men varit så upptagen nu innan jul men hoppas ni uppskattar denna kapitel :D