Fyra Hemliga Krafter..

Sida 5

-Breeze, men vänta..hur kunde du ta mig därifrån så fort? Undrar jag medan jag svettas ihjäl av nervositet.
Han kommer otroligt nära mig och kollar in i mina ögon. Jag är helt fastfrusen. Hans ögon förändras från gröna till röda.
-Glöm allting, glöm att du träffade mig. Säger han och hans ögon är fortfarande röda.
-Va? Säger jag innan han hinner försvinna.


Ophelia

Chockad som jag är står jag en bit ifrån änglarna. Dem ser så annorlunda ut än de man alltid trott. Kvinnorna har svarta klänningar, männen har svarta kostymer.

Dem har vita vingar och deras ögon...är helt vita. Ljuset reflekteras av deras vingar. Jag känner hur någon drar mig bakom ett träd bredvid och jag blir skrämd.. det är en ängel.

Nu kommer något dåligt hända tänker jag medan jag ser in i hans helt vita ögon... skrämmande på något vis.

-Vad gör du här? Säger han tyst. Jag märker inte att vi varit uppe men gör det när vi åker ner till marken.

Jag puttar undan honom men hans ljus från vingarna får mig att bli svagare.

-Kom inte hit igen, du ..din sort borde gömma er. Jag borde inte ens hjälpa dig..men jag är inte som dem..även om..gå härifrån innan dem märker att jag är borta. Han kollar på dem andra oroligt men jag bara står där fastfrusen och förstår ingenting. 

-Vem är du, och vad fan gör ni här och varför ska vi gömma oss? Säger jag kaxigt.
-Märkte du inte nyss hur du blev svagare, vi kan göra allt mot er..och vem jag är ? Det ska du inte veta, bara en ängel..som dem.

Säger han viskande med hans mörka röst.

-Ängel som dem? Då borde du inte hjälpa mig. Säger jag och kommer närmare hans vingar. Känner på dem och får en lätt stött.
-Det är ljusets reflektion som får dig att få en stöt. Säger han och ber mig att gå.
-Men lova mig en sak, träffa mig och berätta allt en annan gång. Han kollar osäkert men nickar. Jag försvinner därifrån snabbt.

Vänder mig om och ser bara glimtar av ljuset.

Jag går till källaren och ser mamma och farbror chris otroligt oroliga. Mamma ger mig en örfil när hon får syn på mig.
-Vad fan tror du att du håller på med?! Det är ingen lek! Säger hon frustrerad och farbror Chris lugnar henne. Jag rättar till mig och bryr mig inte ett dugg. 

-ska vi gömma oss här förevigt eller vad? Och var är Cleo?!

Samtidigt som jag säger det så hör jag någon komma in från ytterdörren där uppe. Vi går upp och ser Cleo med andra vampyrer.

-Jag såg dem lite, dem verkar vara här för att stanna..säger han.

-Kan någon förklara för mig vad som pågår! Varför är jag alltid den sista som får reda på allt? säger jag frustrerad.

-Sitt ner, Ophelia..säger Farbror Chris och vi alla gör det.

Jag ser att mamma inte alls glad men nu..nu kommer jag förstå allting..

-Det är en av anledningar till varför din far, lämnade oss så tidigt..det var pga dem. säger Farbror Chris.

Amelia

Jag springer hem, öppnar dörren och jag ser att alla är lika skräckslagna som mig. Jag går runt och försöker finna Trysa men hittar inte henne. Jag drar Terry när hon går förbi mig och frågar vad som pågår.

-Änglarna är här, vi måste samla oss och göra oss starka. Säger hon

Jag förstår inte riktigt, jag har hört om änglarna men trodde dem var borta för evigt och att vi aldrig skulle oroa oss mer.

-Vet du var Trysa är? Jag behöver henne nu. Säger jag stressat medan alla tar fram saker och virar runt.

-hon är i sitt rum, gå dit snabbt, det finns inte mycket tid kvar.

Jag springer upp till hennes rum och öppnar den fort, hon ser chockad ut att jag bara rusar in.

-Hur vågar du? Säger hon med hennes arroganta röst.

-Jag..tror jag fick mina krafter..säger jag och kollar ner på mina fingrar.

-Åh exakt det vi behöver just nu. Säger hon och tar mig i armen ner. Jag förstår inte, vad är det som pågår här..

-Tjejer, lyssna här på mig! Amelia har fått sina krafter, hon kommer vara till hjälp.

Jag ser att alla hånler och tittar på varandra. Jag kollar på Trysa och hon bara ler mot alla andra. Vad fan händer nu?

Hon drar mig ner och jag tar bort hennes hand från min arm.

Nu ska vi göra olika förtrollningar, du ska vara i mitten. Stå nu där. Säger hon och puttar mig dit.

Hör hur tjejerna hånler och jag blir irriterad men nervös som fan.

Tjejerna står i rund ring och börjar med deras förtrollning, Trysa stirrar på mig och hennes ögon förvandlas till gröna, alla andra blundar. Jag bara kollar runt och försöker finna en väg ut och när jag försöker så får jag en stöt. Jag är fast här..

-Vad är det jag ska göra , SLUTA!!! Skriker jag.

Deras röster höjs och höjs och jag börjar känna hur jag trillar ner på knä.

Jag känner hur jag skriker utan någon kontroll över mig själv. Jag ser hur dem börjar blöda från ögonen och Trysa slutar omedelbart.

Det blir tyst..obekvämt tyst , alla stirrar på varandra.

-Försökte ni ta mina krafter?! Skriker jag av frustration.

Dem tittar förvirrat på trysa. Hon kommer fram till mig och jag puttar bort henne med all kraft jag har och känner av mina krafter dyka fram och ger tjejerna smärta i huvudet och dem alla skriker av smärta.

-Försök en till gång och ni kommer få se! Skriker jag och springer ut.

Jag springer så fort jag kan och känner hur tårarna rinner ner, känner mig så ensam och förrådd av alla.

Jag går till stranden där jag för första gången träffade Mr Hayes..jag sitter ner och bara stirrar på havet..torkar bort mina tårar och lovar mig själv att aldrig gå dit mer, aldrig till Mr hayes och aldrig till ''mitt hem''

jag kommer klara mig men jag vet inte riktigt hur, har ingen att gå till...förutom Jay.

Men honom har jag tappat kontakt med men kanske han kan hjälpa mig. Efter en halvtimme så vandrar jag till hans hus och klingar på.

Han öppnar dörren och jag ser hans lockiga blonda lockar samt bruna ögon kolla på mig förvånat.

-Hej..säger jag tyst.
-Hej...

Tack tack tack så mycket för mer än 300 läsningar, alltså era kommentarer får mig att bli så himla glad!! Ni anar inte..jag är extra glad att ni har hittat era favoriter bland dessa karaktärer. Så till frågan som jag undrar nu är vem vill ni veta mer om (förutom huvudkaraktärerna) 

Hoppas ni får fin dag <3