Fyra Hemliga Krafter..

Sida 2

Ophelia

Jag är en 17 årig tjej med en hemlighet..jag är vampyr. Jag är dock inte den enda vampyren. Jag har hela min släkt som är det men jag är den sista säger dem, det vill säga den yngsta. Den som fortfarande inte lärt sig hantera hungern jag får dagligen i skolan.
Jag dödade min mosters man när jag precis hade förvandlats och än idag pratar hon inte med mig. Jag dödade massa oskyldiga människor vilket är ganska svårt att ta in än idag..men jag har en kraft som inte andra vampyrer har och det är att människor dras till min skönhet vilket hjälper mig att få föda men det är fel...Men jag blev bättre efter farbror Chris började hjälpa mig vilket fick mig att skippa ett helt år i gymnasiet och fick börja om.
Farbror Chris säger att det kommer bli bättre, Har tränat på det flertal gånger men blod är det enda jag tänker på.
Det känns som en brännande känsla inom mig som jag inte kan få bort. Jag klarar av att gå i skolan av en enda orsak och det är tack vare mammas små ''blåbärs soda'' som egentligen är blod men det vet ingen om.
Jack och Sofie som är mina enda vänner har flertal gånger velat prova men som tur är har jag kunnat förbjuda innan dem förstår att det inte är blåbär.
Jag är iaf ganska duktig i skolan, vinner för varje år årets skönhet i en dum tävling som vi har i skolan som enligt mig är hur fånig som helst men kan ändå inte låta bli smickrad att det är så många som röstar fram mig men det kan ha med att göra att jag drar människor till mig. Men vem kan motstå vackra blonda lockar dagligen som jag ärvt av mamma och vampyr delen får mig att ha vackert hår varje dag som jag inte kan hjälpa? Ibland önskar jag att jag kunde ha plattat hår men det är omöjligt.
Mina röda ögon döljer jag av flera linser om dagen, vilket är ganska jobbigt speciellt om jag känner hunger så bränns linserna bort fortare vilket får mig att ha enorm press.
Tänk om jag kunde vara något annat än vampyr..

Breeze

Jag är en 16 årig tjej med en hemlighet...jag är varulv. Jag är annorlunda än alla i mitt hem, vi är bara tjejer och jag är verkligen inte den tjejiga typen. Utan så manlig som det bara går. Jag är starkare än alla tjejer, jag har mer ilska än alla andra tjejer. Jag har manliga drag men jag får fortfarande inte komma över till det andra hemmet med bara killar.
Jag har bevisat för dem att jag är lika stark som Petrus som är starkast av dem men dem vägrar ha en tjej med i deras hem. För varulv kvinnor har andra plikter än dem.
Jag blev så arg att jag nästan dödade en varulv och efter det får jag knappt gå dit..
Att förvandlas till varulv är en fantastisk grej men samtidigt svårt att hålla tillbaka ilskan mot orättvisor som sker runt omkring mig och i världen.

Det enda som lugnar mig är Cleo som är ganska annorlunda än alla men som jag aldrig pratat med heller. Han är äldre än mig på flera år och är bror till...den där bleka tjejen i min skola..ah Ophelia!

Jag önskar bara inte att dem var så...konstiga. Jag brukar drömma om honom men jag har inte sagt detta till någon, inte ens Cally och Helene. Som däremot är som mig men dem är människor..inte varulvar. Ibland önskar jag att dem var som mig så någon kunde förstå mig. Alla i hemmet har mig utanför, så jag brukar förvandlas till varulv på nätterna och smyga mig runt i skogen och sova där samt kolla på stjärnorna och månen, har börjat yla också vilket får männen i det andra hemmet att störa sig.

Men vad gör det? Jag är trots allt starkare än dem alla.

Amelia

Jag är en 16 årig tjej med en hemlighet..jag är en häxa. Och nej inte sådana häxor som man ser i tv som är fula. Jag är en tjej med gröna ögon och svart hår, litet ansikte med plutande läppar men det jag ogillar är min lite stora näsa, men enligt folk är jag vacker.

Vilket har fått mig att tro på det i slutändan efter en massa plågande som liten av häxkvinnorna som fick mig att känna mig som fulast i världen.

Att födas som en häxa och inte kunna än idag använda mina krafter är frustrerande men jag får som jag vill ändå. Jag brukar tänka på att jag har skapat mina egna krafter som är att kunna få som jag vill. Vissa ser på mig och blir rädda även fast jag är en jättesmal tjej som vem som helst hade kunnat bryta ner.

Men kan man manipulera som jag gör så förstår jag rädslan. Men jag kan än idag inte gå emot häxkvinnorna som jag bor med.

Men ibland bor jag med Mr hayes..när han är på humör och det är bra mellan oss. Annars brukar jag hänga med mina tjejer i skolan.Visst vi har inte den bästa kontakten med varandra men alla i skolan vet att det är vi som är populära.

Jag och Hayes träffades när jag var 15 år och det var inte i skolan, utan det var en kväll som jag var såbar och gick till stranden. Jag såg någon spela gitarr och jag bara satt framför honom bland hans vänner.

Våra blickar mötes och det kändes som vi var ämnade för varandra. Vi spenderade natten i stranden tillsammans och han berättade att han var lärare men för mig spelade det ingen roll att han var äldre på ett par år.

Jag sa inget om mig men jag berättade om mina drömmar att bli en makeupartist och han tyckte att det lät bra.

Det var första gången någon sa det. Han fick mig och får mig att känna mig speciell även fast vi inte har det så bra som förr.

Innan han började på min skola. Han vill inte ha kontakt men jag kan inte få nog av honom även fast jag manipulerar han med betygen då och då och tycker att han är dum i huvudet ibland.

Ivory

Jag är en 16 årig tjej med en hemlighet... jag ser spöken..eller rättare sagt jag ser Kristian som är mitt livs kärlek.

Jag och han har växt upp tillsammans redan när jag var ett litet barn så fanns han där. Vid min sida..och nej jag är inte galen som folk tror att jag är.

Jag borde egentligen som mina andra familjemedlemmar också förvandlas till spöke/ande när jag vill.

Men än idag så går det inte..jag försöker så gott jag kan men det är inget jag kan styra säger dem utan det ska komma av sig själv någon dag.

Jag längtar tills jag kan vara med Kristian och vi kan äntligen vara lyckliga föralltid. Kommer aldrig komma tillbaka till världen utan jag kommer vara ett spöke med Kristian för evigt.

Här i denna världen som jag lever i är inte något vackert, alla är upptagana i sig själva och alla iaf dem flesta i skolan skrattar åt mig för att jag helt enkelt pratar med Kristian. Kan förstå att det måste se jätteroligt ut. Men efter ett tag så brydde jag mig inte.

Det är bara han som får mig att le, att skratta och orka med dagen till jag en dag kan bli som han. Att förvandlas och bli en del av den andra världen...det är en dröm som jag har sedan Kristian kysste mig..
Vissa i vår grupp brukar gå över till den andra sidan efter 20-30 år..mina mentorer säger att jag måste vara redo när jag väl gör sådant beslut för då kommer jag aldrig tillbaka..men det vill jag heller inte för det finns inget här.
Innan önskade jag att jag var som alla andra men inte nu..för Min värld är med Kristian , bara han..

Vem är eran favorit hittills?