Dark Secret (pausad)

Part 7

Carter Johnsson
Jag gick lugnt genom den stillsamma parken. Det var mörkt, tyst och helt enkelt perfekt för mig.

Ända sedan jag räddade Emily från Robin så kan jag inte släppa henne ur mina tankar.
Jag vet vad Robin är kapabel till och att han är ett monster, gud vet vad som hade kunnat hända om jag inte stoppade honom på festen.
Jag rös. Bara tanken skrämde mig.
Men efter den dagen så kände jag ett starkt behov av att beskydda Emily.
Så jag började hålla koll på henne helt enkelt.
Jag skulle inte kalla mig för stalker, utan bara ett osynligt skydd som skulle rycka i och hjälpa henne om det hände något.
Jag hade varit lite klantig och inte uppmärksam så hon hade sett mig två gånger, fast bara ögonen som tur var.
Det som var dåligt var att jag hade skrämt henne.
***
Jag hörde dova skratt och rop längre bort i parken som blev högre ju närmare jag kom.
Jag lyckades urskilja några siluetter i mörkret och konstaterade direkt att de var fem stycken killar, att döma av rösterna och kroppsbyggnaden.
De kom allt närmre och jag kunde nu se deras ansikten.
Det var Robin och hans gäng.
Jag vände mig om och började gå åt andra hållet medans jag hoppades på att de inte sett mig. Jag hoppades i onödan.
"Ey Carter! stanna!"
skrek de och jag stannade.
Långsamt vände jag mig om och klistrade på ett falskt leende.
"Robin, det var inte igår"
Jag la märke till resterna av en blåtira som satt fint under hans öga och kom ganska direkt på att det var jag som hade skapat den när jag slog ner honom på festen. Lite stolt var jag väl ändå.

"Nej det var det inte" svarade han hånfullt och ett äckligt flin prydde hans läppar.
Hans gäng började gå närmare mig och jag blev genast på min vakt. Somsagt, man vet aldrig vad Robin kan göra.

Han blottade sina huggtänder och flög på mig.
Jag var snabb med att kasta av honom från mig och gjorde sedan ett utfall mot honom.
Han vek enkelt undan och slog mig över käken. Jag grymtade till men återhämtade mig snabbt och fick i ett slag i hans mage.
Medans han vek sig dubbel så sparkade jag undan hans ben och han föll till marken.

Robins gäng stod bara och tittade på. De visste att de inte skulle kunna klå mig.
Jag hade ett rykte om att vara väldigt stark och visade ingen hänsyn till mina byten.
Det var bra att de inte la sig i för då kunde jag få en jämn match mot Robin, ensam.

När han låg på marken så satte jag mig gränsle över hans mage och måttade slag efter slag mot hans ansikte och jag fick genast en Flashback upplevelse från festen.
Jag hade ingen ork eller lust att avsluta hans liv idag så jag reste mig upp, väste åt hans gäng och sprang sedan därifrån.

Jag sprang hela vägen hem och gick in till det lilla köket där Ruth satt och stickade.
Hon är som en mamma för mig.
Ingen ville ha mig för det monster jag är, utom Ruth.
Hon har tagit hand om mig sedan jag föddes och har lugnat ner mig när jag var alldeles för vild.

Jag ångrar stort de gånger jag slagit till henne eller gjort henne illa
när jag inte han behärska mig.
Varje gång jag gör henne illa sa har jag ångest och skuldkänslor i veckor.
Men trots alla mina utbrott, misstag och det faktum att jag är ett monster så har hon alltid funnits vid min sida och älskat mig som sin egen son när ingen annan ville ha mig.
Jag kommer att vara evigt tacksam mot henne.

Jag kan fortfarande inte smälta att mina egna föräldrar inte ville ha mig. De hade försökt att göra sig av med mig flera gånger. Och då menar jag inte att skicka mig till något dumt barnhem utan jag menar att de försökte ha ihjäl mig.
De försökte ta en bebis liv!
Det är helt sjukt, älskade de mig inte?
Jag känner en ensam tår ramla ur ögonvrån och Ruth kommer genast fram och kramar om mig.
Jag lägger armarna om hennes lilla kropp och bara
släpper ut all sorg och ilska. Hon bara står och håller om mig utan att fråga en massa frågor och det känns skönt.

Jag har åtminstone en som älskar mig........
---------
okej! är jag bra eller bra?
tre kapitel på en dag. Jag e stolt....
Jag skrev alla tre på samma dag men publicerar de olika dagar! okok?

detta kapitel var ur Carters synvinkel, jag ville få med lite om honom, lite om hans bakrund, lite om vem Ruth är, och lite mer om Robin.
Vad tyckte ni?? Vill ni ha mer kapitel ut hans perspektiv...?
säg det isåfall

Kommentera, rösta och jadajadajada!
Ses när vi ses! Kanske redan imorn om jag är riktigt jäkla bra.
Baaaaaj!