Dark Secret (pausad)

Part 9

(Em- Emily    okok?)

Carter Johnsson
Jag satt som vanligt i Emilys rum på kvällen.

Jag brukar oftast sitta här när hon sover, det är lugnande på något sätt, stillsamt och perfekt miljö att rensa tankarna i.
Mina ögon studerade hennes vackra ansikte och såg på de långa ögonfransarna som borstade lätt mot hennes höga kindben.
Min hjärna kunde inte undgå att tänka att hon var vacker. För det var hon verkligen.

Mitt i mitt tänkande började Emily plötsligt att gny och röra sig oroligt i sängen.
Hon mumlar saker och sparkar frenetiskt med benen.
"Nej, nej låt bli" mumlar hon med panik i rösten.
"Nej snälla sluta!"

Jag reser mig snabbt upp från skrivbordsstolen jag satt på och går direkt fram till hennes säng.
Hon vänder och vrider på sig samtidigt som hon sliter i täcket.

Jag vet att jag inte borde göra dethär. Människors tankar är privata och inget man ska snoka i även om man kan, men just denhär situationen är ett undantag, så jag sjunker in i hennes medvetande för att se vad det är som stör henne.

Det första jag ser när jag är där inne är ögon.
Mina ögon.
Jag ser mig själv jaga henne på de mörka gatorna tills hon inte orkar mer och faller ihop på den hårda asfalten.
Mina händer trycker hårt mot hennes hals samtidigt som jag drar fram en kniv ur fickan.

Jag kunde inte kolla mer så jag återgick snabbt till verkligheten och sjönk ner på golvet bredvid sängen.
Jag andades tungt och försökte smälta vad jag nyss såg.

Ett blodisande skrik skar igenom rummet och jag gjorde mig snabbt osynlig.
Emily satte sig gråtandes i sängen med armarna om sina ben. Hon viskade gång på gång till sig själv att det bara var en dröm.
Jag ville så gärna sätta mig bredvid henne, krama om henne och säga att det var okej, att hon var säker nu, men det gick inte. Hon skulle bara bli mer skrämd eftersom det var jag som var i hennes mardröm.

Dörren slogs plötsligt upp och Emilys mamma rusade in i rummet med frågor flygandes ur hennes mun.
Hon satte sig ner bredvid sin dotter och viskade lugnande ord medans hon smeker Emilys svettiga panna.
"Det är bra nu gumman" viskar hennes mamma.
Så sitter de en stund tills hennes mamma reser sig och ber Em att somna om och lämnar sedan rummet.

Det går ett tag och hon vrider och vänder på sig i sängen. En djup suck åker ur hennes mun när hon ser på klockan.

Jag kände att jag var tvungen att gå iväg härifrån för jag kunde inte vara osynlig länge till och det började snart att ljusna.
Tyst smög jag mig bort till fönstret och öppnade det snabbt och ljudlöst.
Jag tog en sista titt på Emily som försökte somna om och hoppade sedan ut ur fönstret.
Mina fötter landade mjukt på den svarta asfalten och jag börjar min vandring hemåt.
Jag hade viljat stanna längre hos Emily men jag kunde inte riskera att hon såg mig.

Mina tankar var överallt.
De var mestadels på drömmen som Em hade.
Att jag hade skrämt henne så mycket med bara mina ögon att hon drömde mardrömmar om mig. Det var verkligen inte bra.
Min fot sparkade på några stenar som låg längs vägkanten och jag drog frustrerat handen igenom mitt svarta rufsiga hår.
Det kör förbi en ensam bil på gatan men annars är det helt stilla. Alla ligger nog och sover fridfullt i sina stora och lyxiga hus.
Efter en mysig promenad i den svala sommar natten, kommer jag fram till mitt hus igen.
Dörren ger ifrån sig ett gnissel när jag försiktigt öppnar den och stiger in i den mörka hallen.

-------
*Klapp, Klapp, Klapp*
Fy fan vad dåligt detta kapitel var dårå. Helt piss dåligt och händelse löst. Mitt förra kapitel var 18 sidor och detta är 12! Ugh!
Förlåt för händelselöst och dåligt kapitel. Jag vet inte vad det är med mig när jag inte kan skriva bra kapitel som folk vill läsa.
Förstår om ni inte ens läste klart
Men men vad kan man göra åt det lixom......
och nu e nog min skrivar feeling borta😞 kunde inte komma igång på nästa kapitel.......
men aja
läs, rösta, kommentera etc etc.........
Ses när vi ses
Baaaaaj!