Dark Secret (pausad)

Part 11

Emily
Jag ställde in varorna i kylen och skopade upp en stor portion glass i en skål.
Med glassen i handen så gick jag in till vardagsrummet, hoppade upp i soffan och klickade igång teven.

Mitt i Äventyrsdags så ringde telefonen på högsta volym.
Jag suckade och tog upp telefonen från vardagsrumsbordet.
Jag kände inte igen numret men jag svarade ändå.

"Smiths hus" sa jag och väntande tålmodigt på att rösten på andra sidan skulle prata.
"Hej! Pratar jag med Emily Smith?"
Jag hummade som svar
"Jo det är din pappa, Robert Smith"
Jag blev helt stum. Inga ord kom ur min mun och jag visste inte vad jag skulle göra.

Skulle jag skrika på honom för vad han gjorde mot våran familj, eller skulle jag gråta av glädje för att han hörde av sig?
Men det var nog inte det sistnämnda alternativet, för glad var jag knappast.
Jag visste inte heller om jag skulle skratta eller gråta.

"Hallå? är du kvar?"
Jag slängde på luren och sjönk ner på golvet i fosterställning.
Jag tog min glass och skopade i mig det sista av den.

Där brast det. Tår efter tår rann ner för mina kinder
och det slutade aldrig.
Jag hulkade och snörvlade medans jag torkade bort snor med min tröjärm.
På skakiga ben så reste jag mig upp och gick upp på mitt rum.
Jag drog på mig mina träningskläder och tog  allt jag behöver för att gymma.
(Emily hade hittat alla sina kläder igen)

Träningen var min flykt väg när jag har mått dåligt eller om något har hänt .
När jag tränar hårt så känner jag mig fri från alla problem, jag får annat att tänka på helt enkelt.
Jag sprang ner till hallen och ut ur huset  och började springa mot boxnings hallen.

Jag slet upp dörren och gick med raska steg in i den stora gympasalen.
Jag tog ett par boxningshandskar ur en korg på väggen och satte på mig dem samtidigt som jag gick till en säck som hängde ner från taket.
Jag började slå på säcken och sparka allt vad jag kunde.
Jag fick på så vis ur mig all min ilska och sorg, för säcken tar ju ingen skada av mina slag direkt.

Jag måttade slag efter slag mot den sand fyllda säcken.

"Ey! Ta det lite lugnt nu. Vad har säcken gjort dig?" skrattade någon bakom mig
Jag vände mig skrämt om och tittade på killen framför mig.
"Eh.. Den har inte gjort mig något" skrattade jag försiktigt och torkade svetten från min panna.
Han kollade på mig ett tag och berömde sedan mina slag kunskaper.
"Tack! Vad heter du föresten?" frågade jag
"Nate" svarade han kort
"Vad är ditt namn då?" undrade han och gick sedan fram till korgen med handskar.
"Emily"
"Slåss du?" fortsatte jag medan jag inspekterade hans rörelser mot säcken bredvid mig.
"Nja, då och då" svarade han och började slå på säcken med avancerade arm och ben rörelser.
Jag stod och studerade honom och blev riktigt imponerad.

"Wow... Du var ju riktigt grym" sa jag när han kom fram till mig igen.
"Ska jag lära dig!" han tittade undrandes på mig.
Jag tvekade först.
Liksom, jag vet ju inte vem han är och så ska han lära mig att slåss bättre.
"Visst" svarade jag ändå och gick fram till min säck.

Nate ställde sig bakom mig med sin händer på mina armar.
"Du är duktig men du tar kraften från helt fel ställe"
Jag hummade och väntade på en fortsättning.

"Just nu så tar du kraften från armarna vilket resulterar att du blir trött snabbare. Du måste ta kraften från magen" fortsatte han och satte sina händer på mina höfter och vred om min överkropp.
"Sådär" visade han och slog mot säcken med mina armar.
"Testa själv" sa han och släppte greppet om min höft

Ärligt talat så saknade jag hans beröring. Det blev liksom kallt där hans händer hade varit.

Men jag gjorde som han sa och vred från magen och slog med armarna på säcken.
"Mycket bättre" berömde Nate när jag slog med kraften från min mage.
Han gick runt mig medan jag slog o sparkade och sa hur jag skulle göra för att få in bättre kraft och teknik i mina rörelser.

Efter typ en timme i gympahallen så var vi båda helt slutkörda. Vi hade slagit på både säckar och på varandra, försiktigt på varandra då såklart, och nu satt vi bredvid varandra på golvet och pustade.

Jag tog en stor klunk ur min vattenflaska och lutade mig sedan mot väggen bakom mig.
"Det där var ju kul" flåsade Nate bredvid mig.
Jag hummade och slöt trött ögonen.

Min mage gav i från sig ett högt kurrande.
Kanske inte så konstigt eftersom jag inte ätit på ett tag.

Nate hörde det och frågade om jag ville äta lunch med honom.
Jag tänkte över det ett tag, egentligen ville jag inte äta alls, men Nate var ju en trevlig kille och jag skulle vilja lära känna honom mer

"Visst! Ska vi mötas vid Donken om en timme typ?" undrade jag och reste mig upp.
"Visst" svarade han och reste sig upp bredvid mig.
"Okej... så ses!" sa jag och skyndade mig ut ur den varma hallen och ut på den folktomma gatan.

Jag sprang hem och gick direkt in i duschen för att duscha av min svettiga kropp.
Jag letade fram ett par boyfriend jeans med hål lite överallt och en vit t-shirt som jag drog på mig.
Jag kletade på lite mascara och tog en snabb titt på klockan.
"Okej en halv timme kvar"
suckade jag och la mig ner på sängen.

Jag drog upp min mobil och scrollade igenom Instagram tills det bara var tio minuter kvar tills vi skulle träffas

Då reste jag mig upp, tog mina hörlurar, kort och moppe nycklar och gick ut i hallen.
Jag tryckte mina fötter i ett par slitna VANS skor och gick till min moppe och började köra in mot stan.
~~~
Hooolaaaaa! Im back! Im single! And Im ready to mingle
Äntligen är jag tillbaka med ett nytt kapitolooo!

Alla hjärtans dag i dag dårå! Grattis till alla er som har e Bae eller en valentine just nu
Och till er som inte har det så... Grattis till singellivet!

Hoppas ni gillade detta skriveri så hörs vi i nästa!
Rösta, kommentera och jadajadajada
Baaaaajjj!