Dark Secret (pausad)

Part 3

Hej jag e tillbaka. Äntligen.
Så som ni har väntat
När jag föreställer mig Emily och Mr.Johnsson så ser jag dessa två: Victoria Justicie som Emily och Zac Efron som Mr.Johnsson.
Men om ni hade en annan bild i erat huvud så får ni så klart ha kvar dem.
Men aja nu kommer kapitlet:
............................

Emily
Mitt huvud dunkar något förbannat när jag vaknar upp nästa morgon, om det ens är morgon.
Jag sätter mig långsamt upp i den stora sängen och tittar runt om mig i rummet.

Rummet, som inte är mitt , har gråa väggar och en vit heltäckningsmatta med fina vita möbler. På väggarna hänger det tavlor med olika motiv och i hörnet står en stor garderob i trä.

Det bankar väldigt mycket innanför mina tinningar när jag med nöd och näppe lyckas ställa mig upp. En stund så swishar svarta prickar förbi mina ögon men jag återfår balansen och synen och utforskar lite.
Jag går längs väggarna och studerar rummet.
Det är väldigt fint tänker jag just som dörren öppnas

"Åh, du e vaken" sa en ljus stämma
Jag vände mig om mot därifrån rösten kom och tittade på en kvinna i kanske 60 års åldern. Hon log varmhjärtat åt mig och kom in i rummet.
"Ursäkta, vem är du?" frågade jag och backade bak i rummet. Jag tittade mig omkring efter något som jag kunde slå henne med om det skulle behövas.
"Jag är Ruth" svarade hon och verkade märka min rädda blick och fortsatte med en lugnade röst "jag kommer inte skada dig, Mr Johnsson bad mig att se så du var vaken och mådde bra"
Jag lugnade mig en aning men var ändå på min vakt. Man vet aldrig vad äldre tanter kan göra.
Ruth sa att jag skulle ta på mig kläderna som låg på stolen.

Hon gick ut ur rummet och lämnade mig ensam kvar.
Jag gick mot stolen och tittade på kläderna som låg framme. En vit stickad crop-top med svarta högmidjade shorts.
Jag tog på mig de och gick sedan ut i hallen i ett försök att hitta till köket där Ruth sa att hon skulle va.
Efter många felsvängar så hittade jag till ett vitt kök med en svart köksö i mitten och svarta skåpsluckor.
Det var väldigt fint måjagsäga.

Där på en stol satt Ruth och drack kaffe. När hon såg mig så brast hon ut i ett leende.
"varsågod och ta för dig" sa hon och svepte med handen över det enorma utbudet av frukost.
Jag satte mig  tvekande ner och tog en macka som jag bredde på smör och tog en ost skiva på.
Jag hällde upp en kopp kaffe medans jag kände Ruth blick på mig. Hon fortsatte titta på mig medans jag förde mackan till munnen och tog ett bett. Ärligt talat så började det att bli lite obehagligt.

Jag harklade mig för att kunna fråga den frågan som jag har undrat över sen jag vaknade. "Vart är jag" frågade jag och vände upp blicken mot Ruth.
Hon såg ut att tänka lite över vad hon skulle säga innan hon öppnade munnen och sa "du är där Mr. Johnsson vill att du ska vara"
Jag suckade, det var ju ett bra svar. " men vem är han då" jag syftade på den såkallade Mr Johnsson.
"det får han nog berätta när han är redo för det" svarade Ruth med en lugn röst.
Jag fortsatte att tugga på min macka och tystnaden och spänningen la sig snabbt över oss. Något som Ruth inte hade något emot eftersom hon fortsatte smutta på sitt kaffe och tog en tidning från bordet som hon började läsa.

Egentligen borde jag vara rädd. Jag blev nästan våldtagen och sen kidnappad av en främmande man och förd till ett ställe som jag inte vet vart det är. Men av någon konstig anledning så är jag lugn. Det enda jag undrar över är
Vart fan är jag? och vem är Mr. Johnsson?
-----------

Dan dan daaaa! Tack för att ni orkar vänta så länge på uppdatering.