Han öppnade dörren till det vita huset. Knackade gjorde han aldrig. Om han gjorde det så hörde hennes föräldrar honom. Försiktigt tog han av sig sina skor för att sedan ta dom i handen och styra stegen mot den vita trappan upp mot övervåningen. Tyst smög han upp för dom första trappstegen. Helt plötsligt var det någon som yttrade orden "jävla idiot" med en alldeles för hög ton.
Hennes pappa.
Han stannade mitt i trappen och blundade hårt. Trodde det var åt honom. Sakta vände han sig om för att, vad han trodde, möta hennes pappas ilskna gestalt och sedan bemöta ett flertal hemska ord och kanske till och med slag.
Men golvet nedanför trappen var tomt. Ingen ilsken gestalt stod där och väntade på att få skrika ut argsinta ord mot den lilla pojken. Inte heller att få dela ut slag mot hans lilla kropp.
Hans hopsjunkna och spända kropp slappnade av när han insåg att han var ensam, men ryckte snart till igen när hennes mamma skrek tillbaka hemska ord.
Snabbt vände han sig upp igen för att ta sig hela vägen till hennes rum.
Där inne fann han henne hopkrupen i hörnet av hennes säng. Skakandes och snyftandes. Huvudet hennes låg i knät och armarna låg virade runt hennes ben.
Han satte sig bredvid henne, drog hennes kropp mot hans, kysste henne på huvudet och lät henne bara gråta mot hans bröstkorg.
Några minuter efter yttrade hon orden "de ska skiljas".
***
Glad påsk på er
KAMU SEDANG MEMBACA
Ignored » o.m
Fiksi Penggemar"Kom ihåg att det är okej att visa sig svag" sa hon till honom. Han satt mitt emot henne med gråten i halsen och tårar i ögonen. "Och det är okej att gråta" fortsatte hon när han snabbt torkade bort en tår som föll ner för hans kind. "Alla är inte g...
