Jag låg ensam i det gröna gräset. Då och då skakade jag bort en och en annan myra som fick för sig att klättra upp på mig.
Blicken hade jag fäst vid den svarta himlen, med flera tusen stjärnor som lös upp den. Det var första gången jag låg här utan henne. Jag hade inget ansikte att beskåda på höger sida om mig.
Jag suckade. Skakade bort ännu en myra som kröp upp på min hand. Saknaden efter henne skar i hela kroppen. Ångesten över att jag inte hade gjort nått när hon hade mått dåligt låg som en klump i magen. Hur jag skulle få bort den hade jag ingen aning om.
Istället för att ligga ner satte jag mig upp. Drog armarna om benen och lät hakan vila över knäna. Då och då passerade en bil på vägen bara en liten bit framför lekparken.
Minnen som vi har delat spelades upp. Flera år på bara några sekunder. Jag log. Det var fina minnen. Inga minnen att gråta över.
Än en gång kollade jag upp mot himlen och log. Där uppe fanns hon. Min fina Miranda.
***
2 delar kvar
YOU ARE READING
Ignored » o.m
Fanfiction"Kom ihåg att det är okej att visa sig svag" sa hon till honom. Han satt mitt emot henne med gråten i halsen och tårar i ögonen. "Och det är okej att gråta" fortsatte hon när han snabbt torkade bort en tår som föll ner för hans kind. "Alla är inte g...
