Ett år senare.
Jag gick med snabba steg mot hallen för att öppna dörren som någon just hade knackat på.
Utanför stod en rätt så lång kille med mörkbrunt hår.
"Hej?" sa jag frågandes. Jag hade ingen aning om vem denna kille var.
"Hej" började han.
"Jag hittade det här bland Mirandas saker för ett tag sen. Vad jag har förstått så är det du som är Oscar Molander?" fortsatte han.
"Ehm, ja, det är jag" svarade jag och han räckte fram ett vitt kuvert som jag tog emot.
"Då ska väl jag gå då, hejdå" sa han efter ett tag och log lite svagt för att sedan vända sig om och ta ett steg ner för stentrappan.
"Hejdå" sa jag innan jag stängde dörren. Min blick låg på kuvertet i min hand. Mirandas handstil var det definitivt, nog hade den förändrats lite på den senaste tiden men så mycket var det inte.
Jag satte mig på min säng och öppnade försiktigt kuvertet och tog upp pappret som låg där i.
Hej Oscar.
Du vet hur dålig jag alltid har varit på att skriva. Att uttrycka mig med text, det har aldrig funkat, men jag hade tänk försöka iallafall.
När du läser det här så är jag förmodligen död. Och du undrar säkert varför. Jag har inte berättat för någon och det kommer jag inte göra för dig heller, förlåt.
Jag vet att jag bröt mitt löfte, att aldrig lämna dig, men jag klarade inte av att stanna kvar här.
Du trodde säkert att jag glömde dig efter ett tag men aldrig att jag skulle glömma min bästa vän. Du var min enda glädje.
Förlåt för att jag bara ignorerade dig efter den där morgonen. Men jag höll inte ihop mycket längre. Du var alltid så glad och jag ville inte förstöra det. Jag ville inte att du skulle behöva ta del av hur jag mådde och vad som hände i mitt liv.
Och jag vet inte riktigt hur jag ska skriva det här, men jag klarade inte av att vara med dig. Att se dig. För jag visste inte riktigt vad jag kände för dig. Jag visste att det var något utanför vänskapsnivå och det skrämde mig. Förlåt.
Och jag är stolt över dig Oscar. Jag har följt med allt som har hänt dig och bandet. Ni är otroligt duktiga. Sluta aldrig med det. Jag vet att du älskar det. Jag älskar hur dina ögon tindrar när du sjunger, så som dem alltid gjorde när jag var med dig.
Glöm aldrig att jag älskar dig, finaste bästa vän.
***
De var den sista delen och har nu publicerat en foscar som heter "6000 km" så ni kan ju kolla in den
YOU ARE READING
Ignored » o.m
Fanfiction"Kom ihåg att det är okej att visa sig svag" sa hon till honom. Han satt mitt emot henne med gråten i halsen och tårar i ögonen. "Och det är okej att gråta" fortsatte hon när han snabbt torkade bort en tår som föll ner för hans kind. "Alla är inte g...
