"Drar vi hem till dig Oscar eller?" frågade Felix samtidigt som han torkade sitt blöta hår med en vit handduk.
"Japp" svarade Oscar samtidigt som han drog på sig en grön socka och en blå, som vanligt hade den killen aldrig matchande sockar.
Tyst satt jag där på bänken med ryggen lutad mot väggen och skrollade igenom Twitter samtidigt som jag lyssnade på de tre killarnas konversationer. Tillslut slutade jag lyssna på deras ointressanta samtal och fokuserade mig på alla tweets som kom upp.
"Ogge?" hörde jag efter ett tag. Jag tittade upp och såg de tre killarna stå vid dörröppningen med blickarna mot mig.
"Kommer du?" frågade Omar innan han drog upp väskan över axeln igen för att den inte skulle åka ner.
Jag reste mig utan att svara och gick mot dem. Snabbt vände de sig om och började gå mot utgången. Snabbt följde vi efter Omars glada skutt på väg mot busshållplatsen.
Suckandes släppte jag ner min väska innanför dörren. Att springa efter en överspidad Omar var inte det roligaste man kunde göra, speciellt inte när allt man egentligen ville göra vara att ligga ensam i sin säng på sitt kolsvarta rum.
Snabbt var Felix framme vid tv:en och slog direkt igång FIFA. En kontroll tog han själv och den andra slängde han på Oscar som nu satt placerad i soffan.
Medan de var helt inne i matchen drog jag upp mobilen ur fickan på mina svarta jeans och klickade upp Twitter ännu en gång. Jag svarade på vissa tweets som jag hade blivit nämnd i och log åt reaktionerna. Mitt i allt fick jag en kontroll slängd i knät på mig.
"Din tur Ogge" mumlade Felix surt som nyligen verkar ha förlorat matchen mot Oscar. Den andra kontrollen hade gått över till Omar som exalterat satt och valde sitt lag.
"Kör du" sa jag och räckte över kontrollen till Felix igen. Han tittade frågande på mig men tog emot kontrollen.
När även den matchen var slut räcktes kontrollen ännu en gång över till mig.
"Jag orkar inte köra" sa jag och blickade ner i mobilen där jag precis höll på att knappra in ett svar på en tweet.
"Är det nått Ogge?" frågade Felix och tittade mot mig. Jag låste mobilen och bet mig svagt i läppen med blicken neråt. Jag skakade på huvudet och höll kvar blicken ner i knät.
"Säkert?" frågade nu Omar och jag kände deras blickar mot mig. Denna gången nickade jag men kände direkt efter hur en tår droppade ner på mina byxor. Tyst hörde jag hur Felix flämtade till. Aldrig hade han eller Omar sett mig gråta.
Jag tittade upp när jag kände hur en hand lades på mitt lår. Direkt möttes jag av Oscars oroliga blick. En ny tår rann långsamt ner för mig kind. Bakom Oscar såg jag både Omar och Felix oroliga blickar.
"Hon lämnade mig" sa jag med en ostadig röst.
"Vem då?" frågade felix försiktigt.
"Miranda. Hon är borta" svarade jag och tårarna började rinna ner för mina kinder snabbare. Felix flämtade till ännu en gång. Även han hade känt henne tag, de var dock inte lika nära som jag och hon var, men de pratade då och då när deras gemensamma vänner träffades.
Jag drog mina händer över kinderna om och om igen i försök om att få bort tårarna, vilket inte gav något resultat då det bara kom nya tårar hela tiden. Snabbt blev jag indragen i någon slags kram av Oscar.
"Jag saknar henne så jävla mycket" hulkade jag fram.
"Jag förstår det Ogge, men hon har det mycket bättre nu" sa Felix lugnt som nu satt framför oss.
"Hon hade det ju bra här också?" fick jag fram med en hög stämma.
"Nej Ogge, hon mådde inte bra" fick Felix försiktigt ur sig.
Vadå "inte mådde bra"? Klart som fan hon mådde bra? Varje gång vi hade varit med varandra hade hon varit glad, skrattat. På hennes Instagram bilder log eller skrattade hon alltid och på Twitter bestod hennes profil endast av glada tweets.
"Det gjorde hon visst" sa jag och fortsatte förgäves att torka tårarna.
"Hon åt nästan ingenting och hennes kropp bestod av ärr, hon mådde allt annat än bra" svarade han mig.
Chockat tittade jag på honom. Aldrig hade jag fått veta det.
"Men" stammade jag fram.
"Hon var ju så glad?" fortsatte jag stammandes.
"Jag vet, men alla som är glada behöver inte må bra. Det finns de som låssas vara glada, som låssas le, för att slippa berätta allt. En persons utsida förklarar inte alltid insidan" sa han och kollade på mig.
Några sekunder efter han hade sagt det insåg jag att det var i stort skett det jag hade gjort, speciellt den senaste tiden.
***
Har en foscar på g nu
KAMU SEDANG MEMBACA
Ignored » o.m
Fiksi Penggemar"Kom ihåg att det är okej att visa sig svag" sa hon till honom. Han satt mitt emot henne med gråten i halsen och tårar i ögonen. "Och det är okej att gråta" fortsatte hon när han snabbt torkade bort en tår som föll ner för hans kind. "Alla är inte g...
