Rum 13

Gåtan

OMG!! 625 läsare! Tack såå sjukt mycket. Jag blir såå glad att läsa era fina kommentarer <3
Obs jag vet att jag inte har uppdaterat på typ två månader men det beror på att jag inte haft tid. Jag hoppas iaf att ni tycker om kapitlet. Kramis <3
-----------------------------------------------------------
När vi vaknat låg bara jag och Sanni i sängen. Ida var inte där.
- Vi måste hitta Ida, sa Sanni och reste sig upp ur sängen.
- Ja, vi säger till Peter att Ida har försvunnit, sa jag och reste mig också upp.
- Nej! Peter kommer inte tro oss, vi måste hitta Helly! Sa Sanni och såg irriterat på mig.
- Hon verkar så skum på nåt sätt, sa jag.
- Ja men bara hon såg vad som hände så vi måste hitta henne, sa Sanni.
Vi tog på oss och gick till matsalen för att äta frukost. Vi såg Helly som satt ensam vid ett tre-bord. Vi gick sakta fram till henne och slog oss ner.
- Hej, sa jag lågt och kollade på Helly.
- Va? Sa Helly och kollade upp från sin tallrik.
- Jag sa hej, sa jag.
- Jaha, hej! Sa Helly och log kallt.
Jag hade aldrig sett henne le vänligt utan hon log lite som ett elakt vilddjur som väntar på sitt byte.
- Det är ingen fara, sa Helly och log sitt kalla leende igen.
Jag tänkte igenom orden och försökte hitta en logisk förklaring varför Helly sa: "Det är ingen fara".
- Jag menar det som hände igår, sa Helly som om hon hade läst mina tankar.
Sanni som inte hade varit delaktig i samtalet frågade genast.
- Vad hände? Var är Ida? Vem kidnappade henne?
- Jag kan bara svara på en fråga, sa Helly och lät lite som en spågumma.
- Var är Ida? Sa Sanni och såg allvarligt på Helly.
- Jag kan ge dig en gåta. I det röda huset en varelse kommer. Han kommer ge dig svar.
- Sanni reste sig upp och drog med mig upp på rummet.
- I det röda huset? Sa Sanni upprepande.
- Vilket röda hus? Sa Sanni och lät väldigt fundersam.
- Det finns ett rött hus några kilometer utanför lägret, sa jag och tänkte efter.
Bra! Då är det dit vi ska, sa Sanni och tog upp en ryggsäck på golvet och började packa.
Jag gjorde samma sak. Vi gick ner till éntren och skulle just gå ut när vi hörde Peter säga.
- Vart är ni påväg?
- Vi ska ha picknick, sa jag snabbtänkt.
- Utan Ida? Sa Peter och såg förvånat på oss.
- Ehm, hon ligger till sängs och är sjuk, sa Sanni också ganska snabbtänkt.
- Men då måste jag titta till henne, sa Peter och började gå.
- NEJ! Det smittar, sa jag.
- Okej, då får hon vila ifred, sa Peter och log.
Vi gick sen ut och våra hjärtan dunkade hårdare än någonsin förut.
Skulle vi hitta Ida? Det var så många frågor jag ville få svar på.