Afraid, afraid of love

En ny vän. Kap.4

Nathalie's POV.

Det var bara ca 3 km kvar ill flygplatsen, jag satt i bilen på helspänn. Jag visste att ett nytt liv skulle starta snart. Mamma hade minst frågat 10 gånger om jag hade allt med mig. Tankarna vandrade runt i mitt huvud. Skulle jag få nya vänner? Skulle jag nå mitt tennis mål? Skulle jag kunna hålla mig borta från dessa jävla killarna? Tankarna avbröts när bilen stannade. Vi var framme. Jag hoppade ut ur bilen och tog ut mina väskor från bakluckan och stängde luckan med en smäll. Mamma och jag gick snabbt upp för stengången upp till ingången för att inte komma försent till mig flyg till London. Japp jag skulle till London, andra sidan Atlanten från Orlando till London. Inne på flygplatsen tog jag ett långt farväl av mamma. Jag kunde se att hon släppte en tår men hon torkade snabbt bort den med sin arm. En sista kram på ett väldigt långt tag. Men på nåt sätt kände jag mig fri. Jag stod på egna ben och gjorde saker själv. Jag gick och checkade in, lämnade mina väskor och satte mig vid gaten och väntade. 15 minuter kvar. Jag tog fram min mobil och hörlurar så jag kunde lyssna på musik. Jag gillade att lyssna på musik. Inte att göra eller att hålla på med det men att lyssna var en del av mitt liv. Plötsligt hörde jag en manlig röst i högtalarna som sa att det var dags att stiga på planet. Jag reste mig och la ner min mobil och hörlurar i min handväska.

Jag gick längs sätena och letade efter mitt stolsnummer. "E3 äntligen.." Suckade jag. Jag satte mig ner och lutade mig tillbaka. Det var nu det började. Plötsligt kom det en kille och satte sig bredvid mig. Om jag får erkänna så var han rätt söt. Han satte sig ner med en suck och vände sig mot mig."Verkar som att du får stå ut med mig hela resan." Skrattade han. "Antar det." Svarade jag med ett leende. "Åh förlåt Louis heter jag förresten." Log han. "Jag heter Nathalie" Svarade jag. "Vackert namn på en vacker tjej." Skrattade han. Jag kände direkt hur jag rodnade. Jag log snabbt som ett enkelt svar. Vi pratade om allt och inget. Vart vi skulle. Vad vi skull göra i London. Konstigt nog skulle han gå på exakt samma skola fast han skulle gå musik och fotboll. Han hade varit i USA under lovet och tagit det lugnt. Han berättade om sina kompisar. Harry, Liam, Niall och Zayn. De alla gick samma linjer och ansågs tydligen som det populära men Louis tyckte bara att det är töntigt att bli indelade i kategorier så han bara skrattade när han sa det. Det var lätt att prata med honom märkte jag. Utan att jag märkte det själv slank allt om Troy ut ur min mun. Han blev väldigt chockad. Såg det ut som iallafall. "Det var inte meningen att säga det där... Snälla berätta inte för någon." Bad jag. Han låtsades som att han drog igen en dragkedja över sin mun och slängde i väg nyckeln. Jag log och tackade honom för att han var en sann vän. Det kändes bra att ha en vän iallafall.