Afraid, afraid of love

Kap.5

Nathalie's POV.

Efter en lång flygresa var vi äntligen framme. Eftersom att vi skulle till samma skola of vi följe från flygplatsen. Louis skulle möta upp en av hans kompisar som skulle åka samma buss som oss. Jag satt och väntade på en bänk utanför med min mobil och kollade instagram. Plötsligt dök Louis och hans kompis upp. Jag la undan min mobil och hälsade på hans kompis. Jag möttes av ett självsäkert leende och ett par smaragd gröna ögon. "Hej" sa han och bet sig i läppen. "Hej" svarade jag och märkte hur han studerade min kropp med ett flin. Jag kände mig genast obekväm av hans blickar och frågade om vi skulle gå mot bussen.

Jag märkte rätt snabbt att Harry inte var min typ. Men det var något som jag drogs till. Vad vet jag inte. Jag satt och tittade ut genom fönstret när jag hörde en mörk och raspig röst. "Har du nån pojkvän då" Jag vände mig om och märkte att Harry satt och flinade. "Nä, och det har inte du med att göra" Fräste jag. Han börjar verkligen gå mig på nerverna nu. Han skrattade till och fortsatte att flina. Louis viskade något otydligt till Harry som fick honom att sluta att flina. Vad vet jag inte men jag bryr mig inte heller. Dom pratade lite om musiken och fotbollen. Harry frågade vilken linje .jag gick på men resten av resan var tyst vilket jag var rätt tacksam över.

Vi stod nu framför den stora skolbyggnaden. Vi började sakta gå mot skolan på grusgången när en tjej med blont platt hår slängde sig i Harry's famn. Harry verkade chockad. Men en sak som förvånade mig var att han inte kramade tillbaks. Hon drog sig ifrån greppet med en förbryllad och ledset ansikte och gick där ifrån med huvudet ner mot marken. Vad hände nyss? Louis verkade lika förvånad. Båda stod och glodde på Harry som om han vore en orm i en glasbur på ett zoo. "Vad?" Utbrast han. Louis skakade på huvudet och fortsatte gå. Samma gjorde jag och Harry också. Harry var verkligen speciell. Alla tjejer i korridorerna flirtade lite med Harry men han verkade inte bry sig. Jag sa hejdå till killarna och gick mot receptionen där jag skulle få nyckel och ett rumsnummer.

Det var sjukt långa korridorer med rumsnummer. Jag letade efter rum 167. 1"165.. 166... 167!" Räknade jag tyst för mig själv. Jag vred om i låset och tryckte ner handtaget. "Wow..." Det var verkligen fint. Smutsrosa väggar med matchande sängkit. Jag slängde min resväska och tennisväska på golvet och slängde mig på en av sängarna. Utan att jag visste det så hade jag somnat. Men jag visste att jag skulle trivas här.