Afraid, afraid of love

Kap.8

Nathalie's POV.

Vad är Harrys problem? Är han alltid en sån idiot? Suck, en sak vet jag iallafall jag hatar honom. Han har ingeting att göra med mitt liv och särskilt inte med Luke. Luke och jag är bra vänner och han ska inte få förstöra det. Tråkigt nog så har jag matte, engelska, fysik och inprincip allt med honom.

Jag har vanligt vis väldigt svårt för att koncentrera mig på mattelektioner och jag kan ju säga såhär, det blir inte lättare av att känna en blick bränna i ryggen. Jag vände mig om för att se om jag bara inbillade mig eller vem det nu var. Tyvärr så möttes min blick av ett brunt lockigt hår och gröna ögon.

-"Harry, snälla sluta glo på mig du gör mig obekväm."

-"Tänk så gillar jag vad jag ser då?"

Idiot. Jag skakade på huvudet och vände mig om och räckte ett diskret långfinger till honom. Som tur var så märkte ingen. Jag kunde nästan se hans irriterande flin framför mig utan att ens behöva titta på honom.

Efter två timmars plågsam lektion ringde äntligen klockan. Jag plockade snabbt ihop mina grejer, tyvärr så var Harry lika snabb. Han hade redan hunnit fram till mig och lagt en hand på min axel.

-"Hey, varför så stressad Nath?"

-"Kanske för att jag vill iväg från en idiot som fortsätter irritera mig hela tiden." Sa jag med ett fake leende. Med det gick jag snabbt ut ur klassrummet utan att ge honom en enda blick.

Harry's POV.

Varför ska jag alltid förstöra allt? Det var menat som en komplimang men som vanligt så säger jag det inte fint och snällt som man brukar. Nej, istället gör jag henne obekväm.

-"Varför så sur Harold?" Frågade Louis medans han spelade FIFA i vårt  rum.

-"Kalla mig inte Harold." Sa jag och stirrade på tvn.

-"Säg det bara mannen." Sa Louis mellan tuggor på några chips.

-"Vet inte vad jag ska göra med Nathalie, jag tror jag gjort henne riktigt sur på mig."
"Jag vill kunna prata med henne normalt utan att förstöra allt." Muttrade jag.

-"Så, Harry, Harry Styles vill säga förlåt?" Flinade han.