Afraid, afraid of love

Kap.9

Nathalie's POV.

Jag älskade känslan av att spela tennis. Att bara tänka på din kropp, bollen och racket. Att ha fokus hela tiden, att kunna glömma allt annat runt omkring dig. Jag spelade riktigt bra och höll bra fokus tills en lång kille med långt lockigt hår kom fram till banan och lutade sig mot grinden in mot banan. Fan också. Harry. Att han inte kunde lämna mig ensam för en enda sekund? Som tur var så kunde jag tänka bort honom och fortsatte spela med Luke. Luke och jag hade blivit riktigt bra vänner de senaste dagarna vilket gjorde mig glad, han var ljuset i min dag.

---

Jag och Luke hade spelat klart våra två timmar och skulle dra därifrån. Men självklart stod den jag minst ville träffa kvar vid grinden. Hur orkar han?

-"Cutie, kan jag prata med dig lite snabbt?"
-"Vad vill du Harry? Vi har ingeting att prata om."
-"Kom bara." Sa han med bedjande ögon.
-"Antar att vi ses senare då Nath?" Sa Luke och lämnade en snabb puss på min kind.
-"Jepp, ses." Log jag.

När jag vände mig om mot Harry igen såg jag honom stirra hål i Lukes rygg med en killer blick. Jag viftade men min ena hand framför hans ansikte för att han skulle släppa blicken.
-"Vad ville du?" Sa jag med en irriterad röst medans jag tittade på hans ihop rynkade ögonbryn som jag inte var van vid. Jag hade förväntat mig de gamla vanliga flinet som är fastklistrat på hans fläckfria ansikte.

-"Kan vi du vet... Börja om från början igen? Jag vill lära känna dig och inte den vägg du bygger upp i närheten av mig."  "Förlåt förresten för att jag har varit en irriterande skit mot dig jag vet inte hur man gör sånthär."

-"Harry du är en fuckboy. Om du bara är ute efter det där så kan du glömma det. Jag vill inte att du vill lära känna mig för att ha en one night stand med mig. Jag hatar fuckboys Harry, jag har väldigt dåliga erfarenheter av sådana som du."

-"Snälla en chans, jag kan visa att jag kan vara den vän du behöver. Snälla Nath."

-"En chans, EN."

-"Tack, jag lovar jag ska inte göra dig besviken." Log han.

Skit också det där leendet fick mig att smälta.

-"Bra spelat förresten, du är jätte duktig."

-"Tack Harold." Flinade jag.

-"Louis..." Muttrade han. "Vi kan väll göra nåt ikväll? Äta middag och se på bio? Jag bjuder. Klockan åtta?"

-"Visst" Sa jag snabbt och log innan jag försökte springa ikapp Luke. "Vi ses Harold."

Harry's POV.

Yes.