Afraid, afraid of love

Kap.10

Nathalies.Pov

"Har jag sagt hur fin du är ikväll, Nath?" Hörde jag Harry säga när vi kom ut ur biosalongen. Jag tittade ner på min klädsel och undrade vad de var som han tyckte var fint av mina tighta slitna jeans och min alldeles för stora vita collegetröja där det stod Miller sport and music school.

"Tack" svarade jag med ett svagt leende, fortfarande lite obekväm i hans sällskap. Vi hade precis sett klart filmen och var påväg mot restaurangen längre bort i gallerian. Han hade låtit mig välja filmen, självklart valde jag The fault in our stars, jag kan säga såhär, han var inte nöjd.

Harry hade försökt få mig att ändra mig hela vägen ifrån bilen och in i sista sekunden innan han plågsamt betalade biljetterna till filmen. Men jag stod fast vid mitt val, lite för att se hans plågade ansiktsuttryck måste jag säga.

Han ledde mig bort till en sportbar i ett hörn av gallerian eftersom han tyckte att det var hans tur att välja. Det luktade starkt av öl och friterat. Det var inte mycket folk vilket glädje mig, jag vet inte om jag hade hört vad Harry hade sagt om baren hade varit full av berusade sportälskare.

"Jag rekommenderar Club sandwich eller husets burgare" sa han med sitt kända leende.

Jag tittade ner i min meny och läste igenom alla alternativ som fanns och bestämde mig för att ta en Ceasarsallad. Popcornen på bion gjorde mig för mätt för att orka äta en hel burgare.

Medans jag läste dryck alternativen såg jag hur Harry kikade på mig bakom sin meny. Jag höjde på mina lätt sminkade ögonbryn och tittade frågande på honom. Harry sänkte sin blick igen och skakade på huvudet med ett snett leende.

Vår ögonkonversation avbröts av en killröst. "Harry! Jag förväntade mig inte dig här idag, det är ingen match på tv idag!" Killen vände blicken från Harry och la ögonen på mig. Hans mun formade ett O och blinkade med vänstra ögat mot mig. Hans ansikte såg mer förstående ut och han hand lades på Harrys axel och klappade lätt. Den okände killen böjde sig ner och viskade något i Harrys öra som jag inte kunde tyda.

Harrys ögonbryn trycktes lätt ihop och såg lite sur ut. Han vände sig om och viskade något tillbaka som fick killen att backa ett steg och tog upp händerna i luften vid huvudet som visade att han gav sig. Men log snabbt igen, han var charmig. Han var blond och hade blåa ögon.

Mina ögon vandrade till den silvriga namnskylten med svarta bokstäver som tydde Niall. Niall, en av kompisarna som Louis berättade om på planet insåg jag.

"Vad kan vi servera er idag en kväll som denna?" Frågade han glatt.

"En husets burgare för mig med en öl utan alkohol." Svarade Harry. Det fick Niall att skratta, tydligen inte van vid att Harry beställer in alkoholfritt. Harry ignorerade Niall och gjorde ögonkontakt med mig. "Vad skulle du vilja ha, Nath?"

"Öhm en Ceasarsallad med bubbelvatten utan smak tack." Vi lämnade tillbaks våra menyer och Niall sa att maten och drickan skulle komma inom kort.

Harry flinade, igen. "Vad?" Utbrast jag. "Vad är det med tjejer och sallader?" Frågade han med humor bunden i hans röst.

"Jag blev mätt på popcornen under filmen." Hans ansikte såg plågat ut. "Ta inte upp den där filmen i våra konversationer någonsin igen." Jag fnittrade tyst och skakade på huvudet. "Den var bra." Sa jag i försvar. "Jag får välja film nästa gång."

"Om de blir någon nästa gång."

Hans ansikte gick från glatt till osäkert på mindre tid än det tar för ett pistolskott som avlossats att träffa måltavlan. Han kliade sig i nacken som jag har börjat märka att han gör när han blir osäker.

Som en räddare i nöden till den stela stämningen kom Niall skuttande med vår mat och dricka.

"En sallad för den vackra tjejen." Sa han med en blinkning med högra ögat till Harry som tittade lite irriterat på den glada Niall. "Och en burgare till nykteristen Harry."

Skämtet fick mig att skratta, ett rejält skratt som sedan fick Niall att skratta medans han gick iväg in mot köket med den tomma brickan.

Harry bara skakade på huvudet, jag såg att han tyckte skämtet var kul men det var någonting som gjorde honom irriterad. "Var inte så tråkig Harry, släpp loss, det var ett kul skämt."

*

Maten var förvånansvärt god, jag vet inte vad jag hade förväntat mig men inte en sådan god Ceasarsallad. Harry såg också nöjd ut medans vi gick ut från baren. Inne ifrån köket såg jag Niall vinka med sin handduk med ett stort leende. Jag fnittrade till och såg hur Harry tittade ner på mig med en frågande blick.

"Niall" sa jag som ett svar på hans osagda fråga. Han nickade och tittade fundersamt upp i galleria taket medans vi gick mot utgången.

När vi kommit ut genom utgången la Harry försiktigt sin arm runt mina axlar. Jag tittade på honom förbryllat och flyttade försiktigt armen till hans sida igen. Han såg rätt besviken ut. "Harry, jag har haft de roligare än vad jag trodde men detta var bara ett försök att få oss på bättre vägar."

"Jag skojade bara med dig Nath" skrattade han. Jag vet inte riktigt varför men någonstans i min kropp kände jag mig besviken. Någonstans ville jag att han skulle hålla om mina axlar.

Jag skakade på huvudet och tänkte, "Nej det vill du inte. Det är bara Harry, han är en irriterande skit"

Vi satte oss i hans svarta Range Rover igen och började köra tillbaks till skolan. Radion sattes igång och spelade lagom hög musik. Plötsligt började Teenage Dirtbag spelas och Harry tittade på mig och log innan han började sjunga högt.

"I'm just a teenage dirtbag baby, listen to Iron Maiden baby with me." Sjöng han med lite raspig röst.

"Du kan ju." Sa jag förvånat. Han tittade på mig och log nöjt. "Klart jag kan" sa han med självförtroende.

Resten av bilresan bestod av hans sångröst som sjöng och satte varenda ton. När vi tillslut var framme blev jag nästan besviken. Han kunde verkligen sjunga.

Vi gick tillsammans in till studentboende området. Det var mörkt och det var nog tur annars hade jag antagligen fått sura blickar av alla tjejer på hela skolan.

"Tack för ikväll, Nath."

————————————————————————
Det var verkligen extremt längesedan jag skrev senast haha. Hyfsat nöjd faktiskt. Ha en fortsatt bra jul!!