Eleonoras Pov:
Fågeln visar sig vara jagad av något, i detta fall en varg. Utan att hinna tänka så klättrar jag upp i närmsta träd som man kan klättra i och kollar neråt. I den här delen av skogen brukar inte vargar komma och det känns orimligt att den skulle komma hit bara för en liten fågel. Den ställer sig under trädet jag sitter i och gläfser. Jag kastar en pinne neråt som träffar nosen på vargen och den drar sig gnyende bakåt. Jag kastar en till pinne son träffar benet och den börjar morra, men drar sig långsamt tillbaka in i skogen.
Vänta. Idag så såg jag ju en svans när de som kom in i huset lämnade men då tänkte jag inte på att det inte brukar vara vargar i denna delen av skogen, men misstänkte ändå att det var en varg.
Antagligen håller något på att rubbas i deras revir eller något, för de skulle seriöst inte söka sig mot björnarnas del av skogen annars. Björnarna och vargarna har aldrig kommit överens, och på något sätt har de delat upp skogen.
När jag lugnat mig så klättrar jag ner för trädet och börjar gå hemåt. Jag stannar precis i utkanten till skogen däremot av att alla, verkligen alla barn står utanför dörren till mitt hus. Med Milou i täten och de verkar ha knackat på dörren för de kollar otåligt mot den. Med blicken fäst på barnen så backar jag långsamt. Tyvärr sviker skogen mig och en grop med pinnar är bakom mig som jag trampar på och alla pinnar knäcks i mitten med ett högt knak. Dessutom så faller jag ner med benet i hålet som var under pinnarna. Jag suckar tungt och ser att barnen kommer mot mig. Jag gör en sista ansats till att få loss benet i panik. Jag lyckas få upp benet och springer iväg. De kommer aldrig komma djupt in i skogen, alla är rädda för den.
Efter ett tag ser jag Milou komma joggandes mellan träden. Jag försöker gömma mig i skuggan, men han hade såklart redan sett mig.
"Stick" säger jag argt till honom.
Tyvärr kommer han fortfarande närmare. Hans blick är känslokall och jag börjar darra lite smått. Han stannar framför mig och tar ett djupt andetag samtidigt som han söker ögonkontakt. Jag vägrar att se på honom så jag kollar bakom hans axel, mot barnen som står i skogsbrynet och flinar hånfullt.
"Vad du än vill, ut med det" fräser jag mot Milou tillslut.
"Jag hatar dig, om inte det vore för att jag behövt blivit vän med dig så hade jag aldrig blivit mobbad eller behövt skydda en hjälplös och hopplös liten unge. Du får två val: du kan stanna här och fortsätta som att allt är vanligt, fast utan mig eller så sticker du" säger han med avsky i rösten och extra betoning på vissa ord.
Även fast jag var lite förberedd på att något hemskt skulle komma så vällde chocken över mig. Orden han använde är inte som de han oftast brukar använda. Jag tar ett djupt andetag innan jag svarar de enkla orden:
"Jag sticker."
Han ser först chockad ut och öppnar munnen men jag går förbi honom, de besvikna barnen för att jag inte blev helt förkrossad och rakt till huset. Ett monster hade kunnat vara där inne utan att jag skulle brytt mig, jag gick bara till mitt rum och packade ner lite saker i en sliten ryggsäck. Halsbandet som är ett tecken på att jag och Milou var bästisar slänget jag i backen utanför huset, och hela det krossas till små glasskärvor.
Efter det springer jag rakt in i skogen utan att bry mig om någon. Ett av barnen ställer sig framför mig och av någon anledning ger jag ifrån mig ett morrande ljud. Barnet flyttar på sig och jag fortsätter min utvandring.
Milou's Pov
Jag ser efter henne när hon springer. Det var meningen att såra henne inför barnen men så fort orden lämnat min mun så ville jag bara ta tillbaka allt. Ändå fortsatte min mun att prata och gav henne två alternativ. Hon tog det jag inte ville, jag hade tänkt att springa efter henne sen och...
Vad tänkte jag med?
Det är klart hon inte skulle ha blivit bästis med mig igen. Jag är en självisk och elak kille. Jag valde heder före vänskap.
Vad har jag gjort...
Hon kanske dör på grund av mig. Då kan jag bara tacka och bocka samtidigt som jag hoppar av en klippa.
---------
Det blev försenat och lite kortare i knoow, jag skyller på NP 😂
Mina ögon fuktades när jag skrev detta typ 😅
//MOSEET 🔥
YOU ARE READING
Armbandet
FantasyEn adopterad flicka växer upp i en by, hatad av alla förutom sin vän. Men är han verkligen en sådan bra vän? Rykterna susar hit och dit angående henne och vännen börjar så småningom falla mot den hatande parten. Dagen då vännen också börjar reta hen...