Not your Mate

Kapitel 1 -

Del 1

Innan jag börjar så får ni här en liten ordlista. OBS: detta är enligt mig och denna boken!
Alfa ~ flockens ledare, kännetecken är oftast röda ögon.
Beta ~är de övriga i flocken. Varulvar utan status typ.
Omega~ En varulv utan flock. Alltså en eller två ensamma.

Jag står i badrummet och tittar mig i spegeln. En tjej med mörkbruna ögon tittar tillbaka på mig. Jag lägger mitt huvud på sne och tjejen i spegeln gör likadant. Jag möter hennes ögon och plötsligt glimmar de till i blått.

Jag skakar snabbt på huvudet. Jag måste ha kontroll. Men.., Det är inte lätt att vara ensam varulv i en människostad.

Jag bor hos den mest omhändertagande människan jag någonsin träffat, Kate. Hon räddade mig från en kall vinternatt som spädbarn och adopterade mig kort efter. Jag skiftade för första gången till varg när jag var 14 år gammal. Jag kommer så väl ihåg den natten, vi var ute i Kates föräldrars sommarstuga, bara hon och jag. Mitt i natten hade det gjort oerhört ont i mina ögon och tänder. Jag hade stapplat in till badrummet och sett när mina ögon skiftade till lysande blå. Tänder som trängde upp ur tandköttet och en ilande smärta längst ryggraden. Den natten kan ha varit den värsta natten i mitt liv. Jag har aldrig berättat för någon om mina ovanliga förmågor, om man nu kan alla det för förmågor och inte helvetet. Kate vet det hon alltid vetat, att jag är en helt vanlig 17-åring. Att jag fortfarande är hennes lilla Tessa. Mitt namn är Teresa men alla har alltid kallat mig Tessa. Det låter inte lika allvarligt säger dem.

Jag hör hur Kate öppnar ytterdörren där nere och hon ställer matvarorna på bordet. Jag ger mig själv en sista blick i spegeln för att se till att mina ögon har återgått till sin normala färg. Jag går ut från badrummet och ner för trappan.

"Hej älskling! Kan du hjälpa mig med detta?" Ler hon och gör en gest mot kassarna med mat. Jag nickar och rundar köksön som står mitt i köket. Jag börjar packa upp matvarorna och Kate går upp för trappan till ovanvåningen.

När jag står och lägger in mejeriprodukterna i kylen ilar plötsligt ett fruktansvärt ljud genom rummet. Det skär i öronen och ljudet borrar sig in i mitt huvud. Jag skriker samtidigt som jag lägger armarna över huvudet. Kort senare tappar jag fattningen och ramlar ihop på golvet.

Ljudet fortsätter och jag fokuserar hårt på att stänga det ute. Jag hör Kates snabba steg i trappan, hon måste hört mig skrika.

Jag lyckas stänga ute ljudet och Kate kastar sig ner på golvet mot mig.

"Teresa?! Lilla vän, är du okej? Vad hände?" Hennes blick underöker snabbt min kropp. Jag känner på hennes doft att hon är orolig.

"Jag är okej. Jag fick bara en släng migrän tror jag" Jag fuktar läpparna. Kate är anbulanssjuksköterska och har alltid haft stenkoll på min hälsa. Jag skyller ofta mina fullmånes episoder på migrän, det är den lättaste förklaringen till mitt mående och Kate köper det utan extra undersökningar varje månad.

Jag reser mig med Kates hjälp upp och går fram till medicinskåpet. I samma stund som jag öppnar det slår Kates sig för pannan. "Jag glömde helt att köpa huvudvärkstabletter idag!" utbrister hon och kliar sig i pannan.

"Det är lugnt mamma, jag går och handlar ett paket nu" säger jag med lugn röst. Kate protesterar inte men hennes blick säger annat. Påväg mot ytterdörren fångar hon upp mig i en kram. Jag kramar henne tillbaka och hon stryker handen över mitt lätt vågiga hår. "älskar dig" mumlar hon mot mitt hår och låter mig sedan gå ut i hallen.