Tessa lever precis det livet hon vill ha. Hon är helt normal, nästan, hon är en varulv.
Tessa bor i utkanten av en liten skrockfull by och har gjort det sen hon var liten. Hon har ingen aning om vem hennes riktiga familj är, om de ens lever längre...
Tidigare: "Jag kunde inte sova nyss. Jag såg bildflimmer av dig. Dig och en kille." Fortsätter han och jag blir tyst." ~~~
Jag suckar. "Han heter Nate. Är första-beta i McRei flocken"
Jack grimaserar. "McRei flocken borde inte komma nära oss"
Han reser sig upp och går mot sitt tält. Jag följer efter och går in i tältet. Jack sätter sig på huk och börjar rota i sin väska. Efter nån sekund drar han fram en svart pistol. Jag drar efter andan och tar ett steg bakåt.
"Tessa kan du stanna här imorgon" Beordrar han och reser sig upp.
"Men vad ska du...-" försöker jag men Jack går förbi mig ut ur tältet.
Han samlar ihop några av grabbarna i gruppen och börjar dela ut ordrar.
"Mike, Laura, Raven, ni håller ställningarna när vi är borta" säger han och går förbi mig utan att möta min blick.
Jag förstår vad han håller på med. Han ska ge sig på McRei flocken.
När han är påväg förbi mig för andra gången utan ögonkontakt stannar jag honom. Jag sträcker ut min hand framför honom.
"Ge mig en. Jag vill vara med" säger jag och nickar mot min hand.
"Nej Tessa-" börjar han. Men jag avbryter honom och nickar mot handen igen.
Han suckar stressat och tar tillsist upp en pistol och lägger i min hand.
Jag ler och kramar handen om vapnet.
"Kan du använda den?" Jack lägger armarna i kors.
Jag ler mot honom och laddar pistolen. Jag siktar mot en av trädstammarna och trycker av. Skottet far genom luften och träffar stammen.
Jag snurrar runt mot Jack med ett leende på läpparna.
"Bra teknik" flinar han. Jag säkrar pistolen och stoppar ner den i byxlinningen.
Oops! This image does not follow our content guidelines. To continue publishing, please remove it or upload a different image.
(Tessa)
Gruppen av män har gjort sig redo. Jag och Jack kommer fram med våra ryggsäckar på ryggen.
"Ska en tjej med?" fnissar en av killarna.
Jack går fram till honom. Hans bröstkorg fylls med luft och jag känner irritationen som ett moln över gruppen. Han tar tag i killes tröja och drar honom mot sig. "Jag vill inte höra ett enda ord till lämna din mun" viskar Jack i hans öra och han nickar skrämt.
Gruppen börjar röra sig bort mot lägerplatsen och resten av folket. Vi promenerar i tystnad. Det enda som hörs är ljudet av våra skor som träffar marken.
Efter några timmar av vandring i natten är vi framme vid bilvägen.
Vägen jag gick på för några dagar sedan. Ovetandes om vad som skulle hända mig några minuter senare. Solen har börjat leta sig fram mellan träden.
