Not your Mate

Kapitel 3 -

★ Ordlista! ★
• Stormhatt~ Växt som är giftig för varulvar. I vissa fall dödlig.

• Rönnaska ~ Aska som utvinns från rönnbärsträd. Askan skapar en osynlig barriär för övernaturliga varelser, undantag för häxor. 

Tidigare: Jag förstår att Jack inte kommer låta mig gå.
~~~

Jag tittar förfärat på honom. Jag går förbi honom med en axelknuff och ut i korridoren. "Vart är du påväg?"

"Här ifrån" mumlar jag med huvudet högt. Jack går ifatt mig och tar ett hårt grepp om min arm.

"Du kan inte lämna" hans röst är hes och han drar mig in till sig. Jag känner hans varma andedräkt i örat. "Vi är mates"

"Vad pratar du om?!" det brister för mig. "Jag har en familj som älskar mig och saknar mig! Jag har vänner! Jag har ett liv!?" 

Jack blir så chockad av mitt utbrott att han lossar greppet om min arm. Jag ser min chans och måttar en handflata mot hans ansikte. Sen vänder jag mig om och springer så fort jag kan genom korridoren och ut ur huset. 

Jag vet inte vilken riktning jag är påväg mot och stannar till bakom husen i utkanten av byn. 

Jag stänger ögonen och slappnar av i kroppen. Fokusera, Fokusera. Jag söker i luften efter dofter att spåra. Snart får jag upp mitt eget spår, min väg hem. 

Jag lämnar skuggan av huset och tar några steg mot skogsbrynet.  Men så ser jag något ligga på marken, bara någon meter framför mig. Det är ett tunt rep. Det är en slump att jag får syn på det då det ligger lätt under jord och barr. 

Jag går fram till repet och sätter mig ner på huk. När jag för handen mot repet för att ta tag i det bränner mina fringertoppar som glödande eld. Jag drar snabbt till mig handen och tappar balansen. Min rumpa dumper ner i jorden och jag tar upp handen för att titta närmare på mina fingrar. Små brännsår som redan börjat läka. 

Jag reser mig upp och borstar av mina jeans. 

Någon harklar sig bakom mig. Jag reser mig upp och borstar av mina jeans. När jag vänder mig om står en man bakom mig med armarna i kors.

"Hade du tänkt passera här eller?" flinar han.

Jag svarar inte utan vänder mig mot skogen igen och tar ett steg för att kliva över repet. Det är som att jag stöter ihop med en vägg. Jag pressar kroppen hårdare för att komma framåt men det är omöjligt. Jag sätter upp en hand jämte repet och trycker den lätt framåt. Väggen förblir kvar. 

Mannen bakom mig skrattar. "tror du verkligen att det där kommer funka?"

"Vad är det för något?" mumlar jag förundrat och tar ner handen. 

"Repet är gjort på stormhatt och rönnaska" svarar han och tar ett steg mot mig. "Jag har aldrig sett dig här förut. Vem är du?"

"Ingen, jag hör inte hemma här" mumlar jag till svar och knyter händerna.

Hans blick tar genast en annan skepnad och jag ser hur han sträcker sig mot något i bältet. Innan jag är framme hos honom har han slitit loss en dosa från bältet. Mannen trycker in den stora knappen på dosan och ett ilande ljud uppslukar luften. 

Jag kastar upp armarna över öronen och skriker. Det är samma ljud som hemma i köket kvällen innan. Jag faller ihop på marken och känner hur det rinner blod från ingången till öronen. 

Jag öppnar förtvivlat ögonen och ser upp mot mannen. Han riktar en pistol mot mig. Jag ber en bön innan jag stänger ögonen och känner hur kulan tränger in i mitt ben. Mitt skrik måste ha hörst flera mil. Allt blir svart.

***
Jag slår upp ögonen och blinkar till. Det är mörkt i rummet. Bara strimmor av ljus syns genom gallerdörren.

"Hallå?" försöker jag men det är bara mitt eko som svarar. Jag känner hur paniken börjar växa inom mig av att inte veta var jag befinner mig. Jag går mot grinden men kommer inte enda fram. Jag ser ner mot mina handleder. Stora kedjor löper från mina handleder och fast i väggen.

Jag kommer med ens ihåg att det är fullmåne inatt. Jag har aldrig tyckt det varit så speciellt jobbigt. I början var det svårt. Jag kämpade hårt för att inte förvandlas, det tog flera månader innan jag började få en knutta kontroll. Allt handlar om inre kontroll. Att fokusera sina känslor och ha full kontroll av sitt inre. När det är fullmåne nu för tiden är jag mest lite grinig och har huvudvärk. Som sagt så tror Kate att jag har migrän eller är on my period om det passar in. 

Jag fokuserar öronen och lyssnar efter ljud. Jag hör ett droppade ljud och låga röster, två män. Jag känner doften av två män. Jag sträcker kedjorna till max och spejar ut genom gallergrinden.

Min gallergrind verkar inte vara den enda i en lång korridor av grindar. Jag uppskattar att det finns minst 10 små celler med gallergrindar till. Jag tittar på betongväggen brevid grinden, klösmärken smyckar den kalla gråa väggen och jag ryser ner i ryggraden. 

Vad används detta till? Fullmånar?

Jag lunkar tillbaka till mitt hörn och glider ner på golvet, uttmattad. 

"Roligt att se en nykomling vaken. Går du på stormhatt eller?" rösten kommer från mörkret utanför gallret. Jag är snabbt uppe på fötter och framme vid grinden. Bakom grinden mittemot mig sitter en gammal man och betraktar mig.

Jag fuktar läpparna. "Går på något? Nej jag har alrig tagit droger"

Han skrattar "Du är ju väldigt vaken i mina ögon" 

"Nu hänger jag inte riktigt med tror jag" stammar jag och knyter händerna runt gallrena. 

"Dem brukar injicera oss med en hel del stormhatt inför fullmånen." svarar mannen och hostar rasslande. "Eller alltid för vissa av oss"

"Stormhatt.." jag suger på ordet.  "stormhatt var på repet.."

"Precis" smackar mannen "Jacki är klok i sina idéer allt"

"Jacki?" jag höjer på ögonbrynen.

"Oh, han blir så arg när jag kallar honom det" skrattar mannen.

Jag skakar grinden fram och tillbaka. Den är låst och jag får inte tillräckligt med kraft när kedjorna spänner runt mina handleder. Jag tar tag om kedjorna och börjar dra.

"Vännen, spara dina krafter" Säger mannen med en suck.   

Jag frustar till svar och fokuserar all min styrka i handlederna. Kedjorna knakar till svar och jag ser hur metallen runt mina handleder börjar ge vika. Den gamla mannen i bådet mittemot är nu uppe på fötterna och trycker sig mot galler grinden. 

"Det var som tusan" utbriser han och sekunden senare delar sig ringarna runt mina handleder på mitten men ett gnisslande ljud. Gallergrinden är mitt minsta problem efter kedjorna. Med en hård spark faller grinden till golet med en skräll.

"De där ögonen var det århundrade sedan jag såg sist" gubbens ögon är stora som tefat när han ser på mig. Jag går fram till hans grind. Jack är påpricken lik mannen i ansiktsdragen. Såklart att gubben framför mig är far till Jack.