Tunnare än luft

Kapitel 6

Vi ska engelska som sista lektionen. Men vi har tur för engelsklärare är sjuk så vi har håltimme istället. En timme, Yeeees! Jag går till mitt skåp och lägger in min idrottsväska. Jag stänger igen skåpet och går och sätter mig i solen. Jag drar in luften genom näsan och njuter av att det är 10 grader varmare här än hemma.

Efter ungefär en fem minuter tröttnar jag och går hem för att hämta min bräda.

Väl hemma hämtar jag min surfbräda och går direkt tillbaka till skolan. För vi har ju en strand i området. Jag går ner på stranden och drar av mig tröjan. Jag har min svarta bikini under. Jag gör min bräda redo och knyter fast bandet vi fotankeln. Sen går jag ut i vattnet. Det är varmt och jag är van vid kallt vatten som där hemma. Jag simmar ut en bit och ser en våg komma mot mig. Jag börjar paddla och ställer mig upp. Jag tar några vågor och njuter av att vara ensam, bara jag och brädan. Jag ser Justin stå på stranden. Han har armarna i kors och tittar ut mot mig.

Jag har inte tid med honom så jag gör inget för att han ska märka att jag har sett honom.

När jag kommer i land så klappar Justin sina händer långsamt och flinar.
- Bra där sweet!Jag visste inte att du var så bra! Säger han och jag kollar upp mot honom. Sweet? Vad är det för smeknamn?

- Det finns bättre surfare än jag. Jag ska ändå inte surfa mer idag så du kan gå. Svarar jag honom och går till strand kiosken för att köpa en läsk. Zero förstås! Jag är inte någon "inget fett!" Tjej. men jag tycker att Zero smakar godare helt enkelt.

- Men sweeti, Varför ska du inte surfa mer? Det är ju toppen vänder! Säger Justin och följer efter mig.

- Sluta kalla mig sweeti! Fräser jag och sätter mig ner på en bänk. Justin sätter sig bredvid mig och sträcker ut sig lite extra. Jag makar lite på mig och han makar efter.

- Men ååh! Vad gör du?! Skriker jag och Justin flinar.

- Vad? Klarar du inte av närkontakt? Flirtar Justin och jag slår till honom på armen.

- Du har flickvän! Fräser jag och reser mig upp. Jag tar drar min tröja över huvudet och brädan under armen. Sen tar jag läsken och vänder på klacken och börjar gå hemåt.

När jag är hemma öppnar jag grinden och lutar brädan mot staketet.

- Mr Roberts är inte hemma. Säger en röst bakom mig. Jag snurrar runt och ser en brunhårig tjej stå på andra sidan staketet till grannhuset.

- Jag bor här. Säger jag till tjejen.

Tjejen spärrar upp sina ögon, men sen ler hon.
- Va? Är det du som är Amy? Frågar hon och hoppar över staket.

- Jag heter Sarah! Jag bor där i huset bredvid. Presenterar hon sig.

- Japp. Och jag är Amy, Amy Roberts. Hur känner du min pappa, Mr Robert alltså? Frågar jag Sarah.

- Jo, han känner min mamma. Och vi är ju grannar sedan flera år tillbaka.

Jag ler lite för mig själv. Äntligen en tjejkompis!

- Vill du komma in eller? Vi kan prata lite, ta en fika? Frågar jag Sarah. Hon nickar och vi går in.

Vi går upp på mitt rum och när vi kommer in bränner mina kinder lite. Sarah slutar prata och tittar runt i rummet.
- Gillar du leksaker? Frågar hon och höjer ena ögonbrynet.

- Nä, inte direkt. Pappa har köpt nya möbler men jag har varken haft tid eller ork att inreda rummet än. Och den nya tapeten och möblerna är i garaget. Svarar jag och Sarah skiner upp.

- Men kan vi inte fixa rummet nu då!? Ler Sarah. Jag nickar och vi hämtar lådor att packa ner leksakerna i.

- Men varför kallar du pappa för Mr Robert? Hur känner din mamma honom annars? Frågar jag medan jag packar ner sakerna.

- Nej, skojar du? Alla vet ju vem Mr Roberts är! Han är ju Tv-kändis! Flinar hon.

Jag hoppar till. Tv-kändis? Min pappa? Vad är det för speciellt med honom? Han är väl bara en vanlig människa, aka min pappa?

~~~
Måste bara säga tack så jätttttte mycket för över 80 läsare!! Nästa stopp, 100 läsare! Betyder jätte mycket att just DU läser!

Xoxo super glad EenyaA 💗