One shots/texter

Vårt första samtal

Minns du första gången du ringde mig? Första gången vi talades vid? Första gången jag hörde din röst?
Det minns jag.

Jag minns chocken över att du slagit mitt nummer och tryckt på den gröna luren, ringt upp mig. Givetvis hade jag blivit glad, först i alla fall. Men när jag hade svarat byttes glädjen och nervositeten ut. För det jag möttes av var inte vad jag hoppats på. Jag möttes av din smärta, dina tårar. Hörde hur du hejdlöst grät på andra sidan och hjälp vad det gjorde ont i mig. Så fruktansvärt ont.
Du hade inte fått fram några fullständiga meningar, bara hulkande ljud och osammanhängande enstaka ord. Jag hade inte vetat inte vad jag skulle göra. Hade hört vinden i din telefon och undrat var du var. Vad du höll på med. Känt panik över ovissheten och att jag inte var hos dig. Undrat vad som hade fått dig att brista ut i tårar? Hade frågat dig, men fått ett otydligt svar, innan du hulkat fram att du var ute ensam och att du cyklade. Jag hade inte kunnat förstå hur du kunde tala i telefon medan du cyklade, men det var inte det viktiga. Det viktiga var du.

Du hade gråtit ännu mer och jag hade försökt för allt vad jag kunnat att förstå vad som hade hänt. Du hade slutligen lyckats förklara och att höra din berättelse gjorde mig verkligt ledsen inombords. Men jag visade mig inte svag inför dig, för när du är svag är jag den starka. När du inte orkar, ska jag orka för dig. För oss.

Vi pratade - du och jag. I över 40 minuter pratade vi och till slut hade dina tårar slutat rinna. Jag hade försökt trösta dig, finnas där, trots milen emellan oss och förhoppningsvis mådde du bättre. Jag ville att du skulle må bra.

När du sedan sagt att vi verkligen behövde lägga på, för att du skulle gå hem igen, hade vi efter lång tid motvilligt gjort det.

Men du mådde bättre och det var det viktiga.

Vårt första samtal var oväntat, men något jag aldrig glömmer. På både gott och ont. Men jag vill och kommer alltid vara där för dig när du än behöver mig. För, för mig är du värdefull. Jag lovar.

|| Vad gör jag ens med den här "one shot"-boken??