One shots/texter

Annorlunda

Jag vet inte varför. Men jag undrar hur det hade varit om allt hade sett annorlunda ut. Om vi hade varit en möjlighet, istället för ett misstag. Inte för att vi blir kan blir något ändå. Jag och du. För det finnas andra. Andra vi måste ta hänsyn till och andra som är så mycket bättre än jag någonsin kommer vara. Någon som du skulle vilja välja framför mig. Men inte framför mina ögon.

För visst. Du säger "Du är visst fin.", "Jag tycker om dig.", "Hur mår du?", "Jag saknar dig.", "Kan vi ringas snart?". Men det gör ingen skillnad i längden, för du vet precis som jag att det finns ett hinder på vår väg. Känslor som skiljer sig. Spricker upp i bitar likt ett isberg som krossas. Och det faktum att vi inte kan svika en annan. "En annan", någon som vi båda älskar. Älskar från djupet av våra hjärtan, men på olika sätt. Någon du älskar som mer än en vän. Någon jag älskar som en bästa vän.

Men jag som står här kvar och älskar dig som mer än en vän. Eller vad vet jag? Är jag vilse bland havet av känslor?

Allt är komplicerat och jag vet att det kommer sluta med att vi alla tre splittras.
Det gör ont att se. Det gör ont att veta. Det gör ont att höra. För jag älskar er. Älskar er båda två. Så mycket att det gör ont. Så mycket att jag bara vill ge er all min kärlek.

Jag faller. Faller för dig. Faller ner i ett tomt håll, för att jag tappar fattningen.

Förlåt. Men jag faller nu.
Bara allt hade sett annorlunda ut.

|| VÄRLDENS konstigaste text. Och den är inte riktigt baserad på verkligheten. Men ja. Den förmedlar blandade känslor (värme, kärlek, förvirring, saknad, rädsla, tveksamhet, osäkerhet, dåligt självförtroende & ensamhet.) som jag har känt eller känner på något sätt, även om handlingen är helt påhittat.

Tack och hej. Förlåt för att detta blivit mer eller mindre en tankebok...