One shots/texter

Är allt bara ett spel?

Är allt du gör bara ett spel?
När vi ses är du ju inte alls sådär. Du svär inte, som du gör när du är med dem andra.
Du hävdar dig inte. Du frågar mig istället frågor som om du bryr dig. Men sedan förbyts du.
Ljuger du för dig själv?
För mig?

För jag minns när vi var yngre. När du var elva och jag tretton. Vi satt där på det snö, is-berget/högen. Vi pratade. Vi skrattade. Du såg mig i ögonen och verkade så ärlig. Det var mörkt och kallt. Ändå gick vi inte in förrän våra händer nästan frös till is.
Nu har det gått fyra år och här är vi nu fyra år senare. Visst ses vi inte alls ofta. Men jag märker ju att något är förändrat. Du som alltid varit så varm. Så rolig. Snäll. Pratsam. Nu är de egenskaperna dolda som om du tryckt undan de egenskaperna, gömt dig som i ett skal. Bara för att uppnå normerna i vårt samhälle.

Ändå undrar jag vart de delarna av dig tagit vägen? Kan du svara på det? Vill du vara som du är nu?
Där ju en bra person egentligen. Jag vet ju det. En jag gillar. Trivs med.

Jag minns ju för ett halvår sedan när du kom fram till mig en gång när jag var ensam. Började prata med mig. Frågade hur det var med mig.

Men är allt bara ett spel?
Då får du gärna säga mig det, så jag inte "faller" för dig och dina lögner.