Paintball warfare

Del 1

Fuck My life är det första jag tänker när jag vaknar av ett ryck av väckarklockan. Såna saker borde verkligen vara olagliga. Jag rullar ur sängen ner på golvet och blir liggande ett tag. Mornar...

Uppgivet släpar jag mig fram till garderoben och slänger ut hälften av dess innehåll på golvet innan jag hittar ett par gröna trasiga jeans och en svart T-shirt som verkar ren. "Get dressed for suxess" mumlar jag ironiskt och går ut i köket.

Överallt i min lilla lägenhet står lådor jag inte orkat packa upp. Jag flyttade in här i förrgår efter att mina föräldrar bokstavligen sparkat ut mig eftersom jag inte är perfekt och uppenbarligen inte tacksam nog (usch).

Men som de fina små överklassarna de är lät de mig inte sova på gatan utan fick den strålande idén att ensamboende är bra för ungdomar och köpte en lägenhet åt mig i en annan stad och lät mej använda familjens bankkonto (det kommer de få ångra moahahaha).

Som den hälsosamma människa jag är åt jag en halv pizza till frukost och glömde av någon anledning borsta tänderna. "Fan" bara en kvart kvar till skolan börjar. Jag tog på mig min svarta munkjacka och tog nycklarna till min moped från kroken.

Men vänta kanske ni tänker hon är ju bara 14, är inte det olagligt. Joo svarar jag då som fan men det är ändå aldrig någon som bryr sig.

~later dat morning~

Precis som alla andra skolor var denna skräckinjagande. Inte bara pga niorna (ya know what i mean) utan full av matteböcker och andra hemskheter. Jag funderar redan på att skolka.

Sen såg jag Casper komma springande över skolgården. "Hej" sa han glatt och High fivade mig i förbifarten. "Hoppas du kommer trivas här, matten är toppen" sa han gravallvarligt och brast ut i skratt. Jag log tillbaks och vi började tillsammans gå mot skolan.

En kort beskrivning av Casper, rågblont hår och ögon som ingen riktigt vet om de är blå eller gröna med atletisk kroppsbyggnad. Vi hade träffats (aka kämpat mot varann) genom sporten.

Det är ingen officiell mainstream sport som fotboll eller innebandy vi pratar om här utan något som kallas paintball warfare förkortat PW. Reglerna är enkla, det fins inga. Spelet går ut på att man är lag från tex olika skolor eller klubbar som på kvällarna kör stora paintball krig inne i stan. Det går egentligen inte ut på något särskiljt men det är kul och man får en rejäl kick av det.

PW är inte direkt ofarligt då vi ofta kör uppe på tak och på andra farliga ställen. Det är lixom en del av grejen och det skrämmer mig lite. När jag var yngre var jag nämligen livrädd för höjder. Så förutom att jag var stämplad som svag pga att jag är tjej och PW mest består av killar såg folk mer på mig ännu mer.

Men nu hade jag kommit till en ny stad, vilket betyder nytt lag och nya möjligheter. Caspers lag och mitt hade teamat förut när det var något vi kallar mästerskapet när så många lag som möjligt tar sig till en och samma stad och har en enda stor match. Stackars dig om du bor i en sån stad. Icke inblandrade blir av en händelse ofta träffade i kaoset. Men iallafall hade jag och Casper blivit vänner villket slutade med att jag valde den här skolan och dess team när jag flyttade.

Klockan ringde och vi började småspringa mot klassrummet. Där inne var det stökigt men alla tystnade när de såg mig. Toppen. Jag lutade mig lugnt mot whiteboard tavlan med armarna i kors. Om det är något jag är bra på är det att spela cool inför människor... Och hur jag skulle bete mig inför en ny klass. Av någon anledning var jag expert på detta pga några små incidenter i föredetta skolor villket ledde till att jag blev så att säga omplacerad. Ärligt talat har jag haft fler skolor än vad jag har ex. Då vet man att det är illa. Den här gången ska det bli bättre.

En kvinna i trettioårsåldern med stressat ansikte kom inspringande i klassrummet. "Okej 7C" sa hon glättigt "får jag presentera er nya klasskompis Riley"