Paintball warfare

del 10

"Jag har dödat någon" Alex stirrar på mig och öppnar och stänger munnen flera gånger innan han får fram ett halvkvävt "Va...". Jag sväljer. "För lite mer än ett år sen dödade jag min dåvarande pojkvän." Alex är på väg att resa sig men jag drar ner honom igen. Jag måste få förklara.

"för ungefär ett år sen sparkade mina föräldrar ut mig så jag var tvungen att bo hos någon." Jag drar ett darrande andetag och fortsätter. "Han gjorde saker mot mig jag fortfarande inte kan minnas utan att gå sönder inuti. Jag klarade det i kanske ett halvår men så en dag gick han för långt. Han hade ett spelmissbruk och hade slösat bort alla sina pengar på poker tidigare på kvällen. När han kom hem tog han ut sin vrede på mig och slog och sparkade mig tills jag var medvetslös och hade brutit två revben och mitt vänstra lillfinger."

Tårarna börjar rulla igen och Alex stirrar som paralyserad på mig. "När jag kom till sans igen gick jag ut på balkongen där han satt och rökte för att be om ursäkt för vad jag än hade gjort för att förtjäna det han gjorde." Jag snyftar till och märker inte ens att Alex håller om mig (tro mig under normala omständigheter hade jag märkt det 0.<) "Han började slå mig igen och det slutade med att han tog sin tända cigarett och tryckte den mot min bara rygg." Jag drar darrande ner jackan och tröjan och visar Alex det cirkelformade märket på min vänstra skuldra.

"Det gjorde så ont och jag fick så mycket panik att jag knuffade honom med all kraft jag hade. Han ramlade ner från balkongen som låg på sjunde våningen och bröt nacken. Polisens förklaring var att han ramlade ner eftersom han var mycket full men det var jag som gjorde det. Han var ingen bra människa men det är mitt fel att han är död" säger jag med stigande röst och börjar återigen storgråta. 

"Jag förstår om du aldrig mer vill se mig när du vet vad jag gjort men jag kunde inte hålla det för mig själv längre." Skuldkänslorna från den dagen kommer tillbaks med full kraft och jag börjar skaka våldsamt. 

Till min förvåning känner jag en varm hand på huvudet och kollar upp. "Varför tror du att jag hatar dig." Säger han vänligt. "Men jag dödade ju någon" svarar jag förvånat. Han suckar och ser på mig med medlidande i blicken. "Det var inte ditt fel att han dog. Det var hans eget, jag kan inte säga att han förtjänade att dö men ingen borde utsätta någon för det han gjorde mot dig." han gör en liten paus och tillägger lite tafatt "och om det hade pågått längre kanske du hade varit den som förlorade livet istället" Han kramar om mig och gungar långsamt fram och tillbaks. "Ja... Jag har aldrig tänkt på det på det sättet." Jag börjar slappna av nu. Jag kanske till och med kan förlåta mig själv för vad som hände. Tanken är hissnande.

"Eeh det här kanske är fel tillfälle men det är väl lika bra att säga det förr snarare än senare" säger Alex (we all know where this is going XD) "Jag typ gillar dig, du vet som mer än en vän och..." han tystnar och ser generat på mig. Mitt hjärta tar ett skutt och med paintball skott som bakgrundsmusik böjer jag mig fram och ger honom en lätt kyss innan jag tar tag i hans hand och börjar springa mot den ljuvliga musiken av paintballgevär och skrik med Alex precis bakom mig.

Jag har gått igenom mycket och såren kommer inte läka på en gång men med Isak, Casper och resten av gånget, särskiljt Alex 0.< kommer allt nog bli bra nu när jag kan lägga alla mina hemligheter bakom mig och börja mitt nya liv som en del av teamet.

Det tog lång tid innan sista delen but here you have it. hoppas du gillar den/izumi