Complicated times ||f.s

9

Gå tillbaka. Vända om. Backa undan. Visa sin svaghet. Han hade sagt att hon skulle gå hem, innan det var för sent. Hon hade sagt till honom att hon skulle vända om. Men hon ljög. Hon ljög bara för att han inte skulle behöva vara så orolig.
Och orolig borde han vara. För där gick hon, mot den mörka gestalten mitt i natten. Hon kände igen honom väldigt väl. Det var en av Felix band medlemmar. Vad han ville visste hon inte, men längre skulle hon inte fega ur. Inte längre skulle hon visa sig svag. Vore det farligt eller inte, hon hade vänt andra kinden emot för många gånger nu.

"Du kom" flinet på personens läppar fick hennes kallakårar rusa egenom kroppen. Något gott ville han nog inte.

"Vad vill du mig Omar" fräste hon fram och försökte dölja sin osäkerhet.

"Du vet Malin, allt är ditt fel" de grova orden fick henne att svälja hårt.

"Du behöver inte påminna mig om det" viskade hon tyst och kände hur tårarna hotade i ögonen. Gråta fick hon inte göra, inte nu. Inte framför honom.

"ALLT är DITT fel" röt han ännu en gång och slängde med armarna i luften.

"Jag vet" viskade hon nästan ohörbart. Hon visste det så väl.

"Det är DITT fel att Felix är försvunnen. Det är DITT fel att vårat band går åt skogen nu. Det är DITT fen att våra fans mår skit. Det är DITT fel att Oscar har låst in sig i sitt rum och vägrar att prata med en levande varelse. Det är DITT fel att min barndomsdröm sket sig. Det är DITT fel att ALLT skiter sig" skrek Omar och nu rann redan tårarna ner som floder för hennes kinder.

"Var det allt?" viskade hon mellan tårarna.

"Nej" sa han sårat och hon lyfte upp blicken mot honom. Innan hon hade fått chansen att säga något kände hon en kraftig smäll mot huvudet. Och efter det blev allt svart.
------------------------
Förlåt för trög uppdatering men har väldigt mycket på gång just nu :(
Lite stress, sorg och mera stress