Complicated times ||f.s

31

Tårarna strömmade ner för hennes kinder där hon satt, i hans säng. I Felix säng, med ansiktet tryckt mot kudden. Det kändes som att hela världen var emot henne. Hon kände sig liten och ensam. Ingen ville ha henne. Ingen älskade henne. Det ända hon dög till var en slagpåse.

Om hon ändå hade vetat sanningen. För hon var absolut inte ensam. För det fanns någon som älskade henne och hade gjort allt för henne.