Complicated times ||f.s

37

Ljuset trängde sig in genom den tunna gardinen. Hon var tvungen att blinka några gånger innan synen var normal igen. Allt hon såg var dock bara vita väggar. I panik satte hon sig upp och möttes av en välkänd gestalt. För där satt han, med en bekymrad min och studerade henne. När deras blickar möttes tog de bårda ett djupt andetag innan ögonen fylldes med tårar. För där satt han, hennes Felix.

"F-Felix?" snyftade hon och slängde sig om honom för att vara helt säker på att det verkligen var han.

"Jag är här" mumlade han mot hennes hår. Tårarna bildade våta fläckar på hans tröja och hela hennes kropp darrade. Han var där. Felix var där. Försiktigt strök han hennes rygg medan greppet om henne hårdnade. Så mycket hon saknat denna trygghet.

"Malin?" yttrade han men hon ville inte släppa taget om personen. "Malin är du okej?" rösten som klingade i hennes öron hade något speciellt i sig. Nu var hon tvungen att lösa på greppet för att möta de ängsliga ögonen framför henne.

"O-Ogge?"