Complicated times ||f.s

epilog

För allt var okej nu där hon låg, i hans famn.
För allt var okej nu när han viskade små ord i hennes öra som fick hennes mungipor att åka upp i ett leende.
För allt var okej nu när hon kunde kalla honom "min Felix" igen.

Aldrig någonsin hade någonting varit så okej och bra som det var nu för henne. Hon hade sabbat till det, men aldrig hade hon slutat älska honom. Hon hade sabbat till det, men aldrig hade han gett upp hoppet på att få tillbaka henne.

Livet är komplicerat, men tillsammans klarar de allt.