Complicated times ||f.s

66

Jag:
Jag kan inte komma över just nu

felix:
okej, kan jag ringa?

Jag:
mm

*Inkommande samtal av felix*

"Hallå" nästan viskade jag i luren.

"Malin, lyssna på mig nu. Okej?" svarade Felix röst. Den var full av panik och hans andetag hördes desto tydligare för varje sekund som gick.

"Jag är rädd Felix" snyftade jag okontrollerat medan kroppen sjönk ner vid väggen.

"Jag vet hjärtat men du måste lyssna nu" han hade lugnat ner sig en aning men andetagen var fortfarande ljudliga.

Jag i min tur hulkade kraftigt med ojämna mellanrum. Jag var allt annat än lugn.

"F-Felix han ko-kommer slå m-mig mera" grät jag. Just nu befann jag mig inlåst på toaletten. Ogges agressiva bankningar ekade i hela huset och för varje gång hans näve slogs i dörren blundade jag.

Han var full, det kunde jag inte säga något annat om. Men kanske jag hade tur, för än hade han inte kommit på att använda en sax till att låsa upp dörren med.

"Jag kommer" sa Felix plötsligt. Kraftigt skakade jag på huvudet fastän han inte kunde se det.

"N-nej. Snälla, gör det inte. J-jag vill inte att något ska hända d-dig" viskade jag medan tårarna fortsatte att rinna.

"Du är alldeles för viktig för mig Malin. Jag tänker inte låta honom röra dig mera"

"N-nej snälla Felix. J-jag älskar dig" allt jag sa var sant. Jag älskade honom, hade aldrig slutat att göra det.

"Jag älskar dig Malin, och det är därför jag gör det här" med de orden stängde han av samtalet och på det samma rycktes toalett dörren upp.